respekt.
Idag hände nått märkligt. Först kommer mamma smygande och nästan viskar fram på ett mycket ursäktande sätt:
-Du jag lånade lite,lite av ditt shampoo (som för övrigt hon betalat). Jag hoppas det inte gjorde något. Det bar bara lite...
Jag tittar frågande på henne och under några sekunder stiger hennes puls okontrollerat. Men så ler jag godkännande och hon slappnar av.
En halvtimma senare kommer pappa stammansdes:
- Eh, jo jag undrar... Har du något eller jag skulle vilja låna, eller jag lånade.. Jag kanske inte fick det...?
Jag följer med pappa för att se vad han lånat. Av nervositeten att dömma har han lånat ALLA mina produkter och krämer och grejer och hällt allt i badkaret och tagit fram stora träsleven och rört om.
Men nej. Han tar fram den minsta av burkar ögonskugga och säger:
- Jag lånade lite av den här täckgrejen, men den var så glittrig...
Han ville alltså låna ytte, pyttelite av min concealer fär att dölja ett ännu mindre märke.
Han använder inte smink annars, men det hör inte tll ämnet.
Men min fråga är: Var kommer all denna respekt ifrån? När kom den och framför allt - kommer den stanna för alltid?
För just nu är läget nice och precis som det ska.
Respekt
eller ännu hellre; fruktan.
AHAHAHAHAAH har per börjat använda smink!!! ahahahaha, jag är sååå för det alltså. GO PERRA!! :)
Haha det kan jag inte se framför mig :P Pappa Ullman och smink hrm? Hörru vi måste ses någon dag :) Och äta glass. Glass är gott mihihihi