jag jobbar här.
Jag har så många frågor.
Varför blev min hemmakväll en utekväll? Varför blev ett glas tre? Var KOM all sprit ifrån? Varför har jag bandage runt armbågen? Varför förökar sig blåmärkena? Varför slits golvet i trappan så fort? Varför blev det ingen charader? Varför dog the hippo men inte the ant? Varför skriker mitt cykellyse snerikessnerikessnerikes - är det en sexuell frustration? Varför låg min cykel däckad på stan? Varför blir det alltid såhär och hur kom jag hem?
Nej just det, det gjorde jag ju inte.
Personalfest först. Väldigt trevligt även om vi bara var 5 av 30... Men det fanns vin så vi klarade oss fint. Sen snerikes, självklart. Sista klubbkvällen. Rusade in, hann med lite dricka och såklart dance dance dance. Hamnade så småningom utanför pratandes med värmlands klubbverkare. Diskuterade graden av köttmarknad på deras klubb. Det var d å l i g s t ä m n i n g. Skulle in sen igen men musiken var av och folk var på väg ut. En stor och smått iriterad vakt spärrade ingången, men eftersom hed och e var på andra sidan var jag tvungen att lista ut ett sätt att komma in. Snilleblixt.
"-Jag jobbar här."
(är ganska säker på att det är denna enda lilla mening som ledde till kvällens äventyr)
"-Bra, då kan du hjälpa till i garderoben."
"-Va? Vänta nu. Missuppfattning. Visst jag jobbar här, ibland. Men inte ikväll. Jag ska in till mina vänner och förhoppningssvis snylta in mig en stund till."
Sa jag såklart inte utan hoppade ganska raskt, och ganska berusad in i närmsta garderob och börjar hiva jackor till höger och vänster. Klar med det och ganska nöjd med min insats "städar" jag lite tills resten av huset är klart. Har man jobbat får man ju givetvis stanna. Träffar hed och e som också "städade" och sen vart det fest. The three antz the hippo the fish and the dancing queen - team(med pakistansk brytning) var helt klart bäst. Det var fest, pulkaåkning (därav bandagerad armbåge och feta blåmärken) och shot race... E, jag vet att du dör för att veta men det vart nog bara två eller tre fish. + lite jack daniels och lite sånt där grönt... I vilket fall räckte det ganska så bra för att få mig ganska förmycket.
Runt 5 får jag för mig att gå hem. Tar min cykel och börjar knata. Ett mirakel att jag lyckades få med alla mina saker OCH låsa upp cykeln, för cirka 50 meter faller jag ihop. Som en liten hög plockepin. Kommer inte ihåg hur det gick till, observera ochså att jag INTE cyklade utan gick. Hittar mig själv liggandes, sätter mig upp och, tja, let it go. Somnar. Sittandes. Efter ett tag, gissar tjugo minuter om man kollar tiden mellan samtalen på mobilen, knackar någon på min axel. En tjej, tror hon hette Filippa (Filippa, om du läser det här - TACK!), som jag, i mitt storhetsvansinne lovade att skriva upp på alla snerikes listor för all framtid, hjälper mig tillbaka till huset. Hittar K som tycker jag ska ta en taxi. På något sätt kommer vi fram till att jag inte ska sova hemma utan hos honom. Tar en taxi. Åker tvåhundra meter. Hoppar ur, går upp och somnar på golvet.
(K om DU läser det här, förlåt, jag är jätteledsen om det blev dålig stämning och jag hoppas verkligen att ni kommer hem till mig och ligger i min soffa och spyr någon gång + att jag är skylldig dig pengar, som du säkert tror att du aldrig kommer få, men det ska du, så småning om)
Varför blev min hemmakväll en utekväll? Varför blev ett glas tre? Var KOM all sprit ifrån? Varför har jag bandage runt armbågen? Varför förökar sig blåmärkena? Varför slits golvet i trappan så fort? Varför blev det ingen charader? Varför dog the hippo men inte the ant? Varför skriker mitt cykellyse snerikessnerikessnerikes - är det en sexuell frustration? Varför låg min cykel däckad på stan? Varför blir det alltid såhär och hur kom jag hem?
Nej just det, det gjorde jag ju inte.
Personalfest först. Väldigt trevligt även om vi bara var 5 av 30... Men det fanns vin så vi klarade oss fint. Sen snerikes, självklart. Sista klubbkvällen. Rusade in, hann med lite dricka och såklart dance dance dance. Hamnade så småningom utanför pratandes med värmlands klubbverkare. Diskuterade graden av köttmarknad på deras klubb. Det var d å l i g s t ä m n i n g. Skulle in sen igen men musiken var av och folk var på väg ut. En stor och smått iriterad vakt spärrade ingången, men eftersom hed och e var på andra sidan var jag tvungen att lista ut ett sätt att komma in. Snilleblixt.
"-Jag jobbar här."
(är ganska säker på att det är denna enda lilla mening som ledde till kvällens äventyr)
"-Bra, då kan du hjälpa till i garderoben."
"-Va? Vänta nu. Missuppfattning. Visst jag jobbar här, ibland. Men inte ikväll. Jag ska in till mina vänner och förhoppningssvis snylta in mig en stund till."
Sa jag såklart inte utan hoppade ganska raskt, och ganska berusad in i närmsta garderob och börjar hiva jackor till höger och vänster. Klar med det och ganska nöjd med min insats "städar" jag lite tills resten av huset är klart. Har man jobbat får man ju givetvis stanna. Träffar hed och e som också "städade" och sen vart det fest. The three antz the hippo the fish and the dancing queen - team(med pakistansk brytning) var helt klart bäst. Det var fest, pulkaåkning (därav bandagerad armbåge och feta blåmärken) och shot race... E, jag vet att du dör för att veta men det vart nog bara två eller tre fish. + lite jack daniels och lite sånt där grönt... I vilket fall räckte det ganska så bra för att få mig ganska förmycket.
Runt 5 får jag för mig att gå hem. Tar min cykel och börjar knata. Ett mirakel att jag lyckades få med alla mina saker OCH låsa upp cykeln, för cirka 50 meter faller jag ihop. Som en liten hög plockepin. Kommer inte ihåg hur det gick till, observera ochså att jag INTE cyklade utan gick. Hittar mig själv liggandes, sätter mig upp och, tja, let it go. Somnar. Sittandes. Efter ett tag, gissar tjugo minuter om man kollar tiden mellan samtalen på mobilen, knackar någon på min axel. En tjej, tror hon hette Filippa (Filippa, om du läser det här - TACK!), som jag, i mitt storhetsvansinne lovade att skriva upp på alla snerikes listor för all framtid, hjälper mig tillbaka till huset. Hittar K som tycker jag ska ta en taxi. På något sätt kommer vi fram till att jag inte ska sova hemma utan hos honom. Tar en taxi. Åker tvåhundra meter. Hoppar ur, går upp och somnar på golvet.
(K om DU läser det här, förlåt, jag är jätteledsen om det blev dålig stämning och jag hoppas verkligen att ni kommer hem till mig och ligger i min soffa och spyr någon gång + att jag är skylldig dig pengar, som du säkert tror att du aldrig kommer få, men det ska du, så småning om)
Kommentarer
Postat av: e
HAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHHAHAHA.
1. Jag älskar att festa med dig
2. Varför gick jag hem? Varför går jag alltid hem? Varför finns det en kryptisk varelse i mitt huvud som säger "GÅ HEM!"? Och nu snackar vi bokstavligen. Jag GICK hem. Till stenhagen. 6 jä-ä-ä-vla kilometer.
(Irriationspaus)
3. Det gröna heter TOOOODLEEEES :D. Hehe.
Ses snart? Bra. Kom till V-dala den 25:e, det blir fest, jag lovar.
Postat av: M
jag kan typ inte sluta le. HAHAHHAHA
Trackback