kocken var full.
Det är tre timmar sedan hed gick. Tre timmar sedan jag tänkte att en film vore helt prefekt att se just idag. Tre timmar. Och jag sitter fortfarande på samma hårda stol i mitt mörka kök. För jag orkar helt enkelt inte resa mig och lägga mig i soffan. Lite säker på att jag kommer må väldigt illa om jag måste miljö och mina ögon måste koncentrera sig på ett helt nytt rum. Det funkar inte idag. Bäst att stanna här och äta müsli direkt ur påsen. Sippa treo. Och tänka på absolut ingenting.
För det är ungefär vad jag kommer ihåg från igår. Ingenting. Eller jo, ingenting vore en lögn. Jag kommer ihåg massor. Men jag skulle kanske önska att det var ingenting. Eller nej, för kul hade jag, det vet jag. Önskar bara att alla andra hade lika kul.
Nu ska jag gå en promenad och berätta allt jag minns för Karl. Kanske skriver jag ner det här senare men jag hinner inte riktigt nu, tre timmar är tydligen för kort för att få ihop ett vettigt inlägg.