The effect of the effectless

Ibland måste man ställa upp för sina kompisar. Men ibland är det inte så kul med kompisar. Ibland vill man helst vara själv. Som i tisdags.

Vi var ett glatt gäng som kände oss lite rikare och finare och hade därför bestämt oss för att styra kosan mot vårt kära Snerikes, men dagen till ära skulle det inte bara skakas rumpa, det skulle ätas mat också. Lite vip sådär hade vi (jag) fått ett bord (obesrvera att det stod "resarvetar Ullman" på lappen, hur stolt var inte jag?) på dansgolvet. Fett nice och go mat och allt sånt där. Inga problem hittills och jag trivdes i sällskapet. Men...

Jag och Rebben bestämmer oss för att röka. Djupt inne i ett samtal kommer en ung man fram och pratar. Han var varken snygg eller charmig så liggas-chanserna var mycket små redan från scratch (iaf från min sida...). Mannen samtalar med oss, på flera olika språk - plus i kanten! och det var inte helt otrevligt. Tills mannen vänder sig om till Rebben och säger "Jag gillar dig 0,00000 (antog att det skulle komma en etta där men den försvann liksom i sluddret) mer än henne".

WTF.

Hur kul var det liksom? Ska det va så? FÅR det va så? Får man ens säga så?! INTE helt okej. Nästa gång går jag ut och röker själv.

Och killen fick inte ligga. Inte ens med 0,00000-Rebben.