The effect of the effectless

i höstas hade jag ett main mission. Ett mål med hösten.

Det var inte att jag skulle hitta boende, få ett välbetalt jobb eller finna the true love.

Jag skulle lära mig cykla. Utan att hålla i mig.

Men sen kom höst och rusk och vinter och snö. Och halka. Och mamma förbjöd mig att cykla om jag inte hade hjälm och knäskydd och kudde under rumpan. Punkt. Dessutom förfrös kedjan på cykeln en jävla iskall tisdag. Och då gick det ju inte längre.

Men igår, mina vänner. Igår när jag skulle iväg till jobbet strax efter åtta (jag vet!) på morgonen, då var det barmark och plussgrader. Och helt plötsligt fungerade kedjan och jag kunde flyga fram genom stadsskogen. Och en liten, liten bit kunde jag släppa styret...


Och jag hoppas verkligen att det håller sig såhär. Och att vi får plus 10 i februari. Och en sjujäkla sommar.