godmorgon grymma värld.

Jag fungerar inte innan solen gått upp. Eller egentligen inte innan 12. Och om jag skulle få för mig att gå upp innnan solen (mest innan solen, innan tolv kan jag ändå se ganska fräch ut (vem försöker jga lura?!...)) så behåller jag ungefär samma utseende som när jag vaknade.

So DONT FEAR när ni kliver in på SNERKAN i eftermiddag kl 16.30 - 18.00 för lite ÄRTSOPPA och ser någon med svullna getögon vid baren.

Det är bara jag.

ärtesuppa.

Imorn (eller kanske idag fast mycket mycket senare) är det en stor dag. Då axlar nämligen jag och rebben vårt stora ansvar som ÄMBETSMAN VÅREN 2009 på SNERIKES.

Torsdagsvärd är titeln och vi har det ärofyllda ansvaret att koka ärtsoppa och göra pannkakor. Och hiva punsh.
Vi har haft en liten genomgång idag och more to come imorgon. Sen åker vi på kongress i helgen och super bort allt vi lärt oss så förmodligen får vi ha en ny genomgång nästa vecka.

Dock är det officiellt sett första gången för oss imorgon. Därför är det OBLIGATORISKT för alla som läser det här att komma till snerikes valfri tid mellan halv 5 och 6 imorgon. Punkt.

Och äta bör man. Annars dör man.

snooze.

Klockan 7 ringde mitt alarm.
Klockan kvart i 8 kom lena hem. DÅ vaknade jag.
Men hittills har jag fixat hår smink kläder och frukost. Ungefär vad jag brukar fixa på 75 minuter.
Inte illa, inte illa alls.


och varför är himlen röd på den här sidan stan.

Insomnia - heter det så? När man inte kan sova?
Tror i för sig inte att det är det jag har, men jag kan fortfarande inte sova.
Jag har tittat på tv, läst, druckit varm mjölk, kollat facebook, kollat bilder på facebook, raderat inbjudningar till event grupper och annat skit jag inte bryr mig om på facebook, kollat bilder av folk somjag knappt känner, bryr mig om eller äns är snygga, på facebook (vilket gör mig uttråkad men inte trött), räknat till hundra baklänges, räknat får, hållit andan och stått på huvet, men jag är fortfarande inte trött.

Och det suger för jag ska upp om sju timmar och jag måste vara käck och glad hela dagen för jag jobbar till åtta. Och det suger.

Mer precis ska jag vara lågstadielärare imorgon. Tänka sig va? 20 ettagluttare som ska hålla käft när jag pratar och sen räkna lite matte och sen lära sig om skogen. Eller nått. Kan bli kul. Får lärare gratis mat? Sen ska jag leta guldtrosor. Och mantel. Och sen blir det mera barn. Mina barn. Är jättesugen på en bebis. Är det ingen som kan avla fram en till mig? Jag fyller snart år vet ni!

Förresten. Är det inte lite lustigt att lena går till jobbet när jag går och lägger mig, och kommer hem när jag vaknar?

Och bara för att.... Herregud jag HAR en sne näsa!

stor och liten.

Ibland händer det att man flyger in i sin egen värld, eller hur? Man liksom glömmer allt och bara lever lite i sin egen värld, eller hur? Ibland kan det då uppstå lite pinsamma situationer, eller hur?

Idag på jobbet gick vi en promenad. Vi gick i skogen, för där är det lugnt och tyst och man kan titta ostört på snöflingorna. Framförallt är det folktomt. Kan man tro.

Eftersom promenaden är två timmar och min uppgifft är att hålla barnet i handen och se till att han inte hoppar framför ett tåg (han gillar tåg) så flyger tankarna snart iväg.
Tankefjun ni vet. Idag flög tankarna iväg mot sång. Först lite nynnande, han brukar inte gilla att man sjunger men idag klagade han inte så jag sjöng lite högre, och högre. En snapsvisa, kommer inte ihåg vilken, fastnar i mitt huvud. Tyvärr bara melodin men det hindrar inte mig, jag hittar bara på en egen text.

Så där går vi, liten och stor. Liten, fachinerad av snöflingorna, sägandes spontana ord son "ojdå! hoppsan! Tåg! Kalle! Se upp! Hoppsan!", Och stor skrålandes en påhittad sång. Tills det plötsligt dyker upåp folk. 20 meter ifrån. Jag blir knäpptyst men inte tillräckligt fort. När jag passerar den hör jag "hon är från sävja va?".

NIce. Så nu undrar jag... E, du vill inte göra en karl-mask till mig NU?

killer-combination.

I ett fattigt försök att minska disken tilldelas man i kollektivet numera endast ett exemplar av serveringsporslin, bestik, glas etc. Det har lett till att jag alldeles nyss pressade ut det sista av min grapefrukt på tallriken som jag tidigare ätit stekt ägg och salt på.

Sweet.

hard-work-work.

 Idag har jag sett:
- liftarens guide till galaxen
- grease
- två avsnitt av top model 11
- två avsnitt av desperet housewifes
- halva bones
- pamela andersons grej på 5:an
- 2 sekunder av obamas tal

Idag har jag läst:
- e's blogg
- m's blogg
- d's blogg (välkommen till bloggsfären)
- bloggkommentatorerna
- carolinas blogg
- minis blogg
- 17årig mammas blogg
- englas blogg
- stureplans vackraste
(vem försöker jag lura, jag har lästa ALLA bloggar...)
- och lite ur tidningen glöd

Idag har jag gått till ica. Och tillbaka.

And thats about it.


paki-fun.


I en garderob mitt i natten...

Jag: HEEEJ!
Pakistanier: english pliiis...
Jag: OKEJ! HI! HOW MUCH? FIVE?!
(spretar med fingrarna och viftar med handen framför hans ansikte)
Pakistanier: no. its 8.
Jag: OH?! Okej. Hmm but then i do this. One two three...
(räknar pengarna och lägger dem en och en i hans hand) seven eight nine. So. I give you nine! NINE! Its okej? Its for you! Yes! For you! NO! No its for tip! Its to the tip!
(tar en av enkronorna och letar efter dricksskålen. Ser ett ölglas, ett fullt ölglas, på disken)
Pakistaniern: No! No! Its okej! I take! Here, I take!
(viftar med handen framför mig)
Jag: Yes! Take! Its for you! Okej? Yes?! Thats good! Have fun!
(pakestaniern torkar svetten från pannan)

like a rolling stone.

Mina senaste inlägg har kanske inte varit jättespännande. Lite poetiska (tycker j a g ), lite dystra, lite om ingenting.
Jag vet att ni har saknat mina fylleinlägg, alla galna historier om hur man somnar i en park eller brottas med kockar, allt gammalt och glatt. Jag vet, jag har saknat det också. Men jag vet varför. Jag har hittat orsaken. Det beror helt enkelt på att jag har varit nykter.

Jepp, clean som ett barn. Sedan i tisdags... Men i alla fall mycket nyktrare än i december. Och jag ser det som ett steg i en riktning. En riktning som jag inte kan bestämma om jag tycker om eller inte. Men en riktning.

Men i kväll, ikväll kan det bli ändring. En förfest för sisådär 20 pers. Och bara plastglas. Och sen the velvet Velvet. Och dancedancedance.

Just nu bob, vin och en plattång.
Nu kör vi.

pokerface.

vi spelar kort. finns i sjön. sjuan. chicago. nej, neger och president fastdetheterintenegerochpresidentdetheterslavochpresident... ellerarbetareochutsugare...

och lyssnar på david sandström. bara för att öva oss lite för imorgon lixom.

och så läser vi det officiella reglerna för shotgun. Hilarious.

world's greatest.




Foto:
Mattias Klum

wazup onsdag.

Vad blev det? En fartfylld utekväll på allas vårat favoritplace people, med dyra drinkar, juckande småpojkar och strippor - manliga strippor - ännu mer juckandes men dessto mindre påklädda?

Eller blev det en promenad, en återställare på snerikes, en kopp blåbär-vaniljte, en jävla massa desperet (leve boxar!), och facebook?

Alternativ två FTW!

Igår - snerikes is back on track, nu vet ni var ni hittar mig närmaste tisdagarna (och torsdagarna...). Massa härligt folk, massa härliga rumpor som skakades. Det var fest, det var galej, det var fotosession och bildbevisen finns på facebook. Men bäst av allt - toalettköerna var nästan obefintliga.

välkommen våren.

i höstas hade jag ett main mission. Ett mål med hösten.

Det var inte att jag skulle hitta boende, få ett välbetalt jobb eller finna the true love.

Jag skulle lära mig cykla. Utan att hålla i mig.

Men sen kom höst och rusk och vinter och snö. Och halka. Och mamma förbjöd mig att cykla om jag inte hade hjälm och knäskydd och kudde under rumpan. Punkt. Dessutom förfrös kedjan på cykeln en jävla iskall tisdag. Och då gick det ju inte längre.

Men igår, mina vänner. Igår när jag skulle iväg till jobbet strax efter åtta (jag vet!) på morgonen, då var det barmark och plussgrader. Och helt plötsligt fungerade kedjan och jag kunde flyga fram genom stadsskogen. Och en liten, liten bit kunde jag släppa styret...


Och jag hoppas verkligen att det håller sig såhär. Och att vi får plus 10 i februari. Och en sjujäkla sommar.

auktion.

lite ravioli... någon...?
vi har en burk, en stor en. Och man får den, om man vill. Mot avhämtning.

första
andra
tredje...

För ravioli är fan inte gott.

dream a little dream of me.

Ont i magen, för mycket pasta och skorpor och knäckemackor och mjölk. Mjölk. Mums. Jättegott. Trots att det var klumpar i. Men de var små så de kändes knappt.

Sett pans labyrint. Fruktansvärt obehaglig. Alldeles för mycket pang bom krash och ond bråd död. Samtidigt som den var fantastisk. Lilla sagovärlden.

Ska försöka utmana mig själv och gå och läggamig. Nu. Innan tolv. Men först har jag bara en liten fråga:


godmorgon till söndag.

det ljusnar. och snart har ännu en dag vaknat, upplevts och passerat. men det vet vi ingenting om, du och jag. För vi sover, sover i hundra år tills någon hugger ner en törnrosskog och kysser våra skor.

eller tills jag vaknar av att hed tittar på oc alldeles för högljut, och det är alldeles för ljust ute för att jag ska kunna låtsas att det är natt. nattnattnattt.

ps. jag tror att steve är hemma igen. rullgardinen är uppe och det lyser mystiskt orange från rummet bakom den mystiska dörren...


ondskan.

Satt hela natten i en soffa och drack te och åt ostbågar och lyssnade på en kvinnas historia om hur hennes exman misshandlat henne. Om hur hon fått hotfulla julkort. Om hur hon inte kommer ifrån honom.

Han slog henne helt öppet på palermo. Två gånger. Sista gången bad de honom att gå. Det fanns liksom inte en chans att hon skulle få gå hem själv sen. Eller vara ensam. När vi var där kom han hem till henne. Vad hade han gjort om vi inte var där?

Jag blir så jävla arg. Hur fan kan man göra så mot en annan människa? Det finns inget sätt för henne att komma ifrån honom. Och jag undrar om vi inte gjorde saken värre, gjorde honom argare, för att vi var där. Fast hade vi inte varit där...

Att överhuvudtaget inte kunna kontrollera sig, att ge sig på någon som är fysiskt svagare, eller inte svagare för den delen, oavsett om det gäller ens exfru, en jävligt kaxig snubbe i en bar eller människorna i Gaza, det är svagt. Då är man så liten som människa att man nästan inte finns.


lets-dance-and-red-wine.

Fest. Ikväll. På orvars. tänkte vi. Sen palermo, om vi kommer ihåg. Hur blev klockan så mycket? Skulle ses 8-9 typ. ...
Men jag ville dansa! Alla vill dansa. Därför kör vi bowie.

Bowie.

Bowie.


and we could be heroes.

and lets dance.

and life on mars.


bang.


min åttonde lediga dag.

Jag vaknade klockan 11. Wiho! En hel extra timma på denna ljuva underbara dag. It makes me so happy!
Och jag lovade mig själv att detta skulle bli ett positivt inlägg men jag känner att det lutar åt andra hållet. Och det är konstigt, för jag har lyckooddsen på min sida. Jag är ledig. Det är fin väder. Det är inte jättemycket disk. Det är veronica mars-maraton på 2an. Jag har en utgång att se fram emot. Och jag har pengar i fickan... men inget ess i min ärm.

Jag har alltså inga planer för dagen. Förutom utgång... Inga planer = ingen stress? No no no... Jag blir stressasd av att inte ha något att göra. Att inte ha något viktigt på gång. Så därför stressar jag upp mig över påhittade saker. Jag hittar på att jag måste städa rummet. Beställa saker från internet. Hinna titta på det fina vädret. Se alla avsnitt av veronica mars och lista ut mysterierna innan serien är slut. Diska. Gymma. Ringa folk jag inte träffat pålänge. Boka körlektioner. Blogga. Laga asgod mat. Göra framtidsplan. Rädda världen. Jag är inte bra på att vara ledig.

Tidigare inlägg Nyare inlägg