The effect of the effectless

Avsnitt 1
Är det ett tecken på sexuell frustration om du skriver ... efter varje mening i ett sms?
Med punktpunktpunkt visar du att det finns en underliggande mening i den mening du just skrivit. Det kan tyda på ironi, beslutsågest, osäkerhet eller bara att du vill betona vikten av något i just nämnda mening. Men förekommer det här i mer än tre meningar i samma sms eller i en mening per sms, men i fler än tre sms per dag, är det troligen så att du bär på en längtan, en lidelse, så att säga - en sexuell frustration.


Avsnitt 2
Är det ett tecken på sexuell frustration om du hör ditt cykellyse säga knullaknullaknulla?
Att höra ordet knulla tyder inte på sexuell frustration. Knulla är ett vardagsord och används frekvent av dagens ungdommar. Inte heller att applicera röster på icke levande ting tyder på sexuell frustration. Däremot galenskap... Men kombineras dessa två bör man däremot se över sina frustrationer. Det mest frustrerande i det här är att cykellysen oftast drivs av cyklistens benrörelseintensitet. Det hela resulterar i en ond cirkel.
Cyklisten trampar på, hör "knullaknullaknulla", blir frustrerad, trampar fortare och hårdare. Cykellyset ropar högre och fortare "knullaknullaknulla", cyklisten blir mer frustrerad, trampar fortare och hårdare. Cykellyset skriker "knullaknullaKNULLA", frustrationen är olidlig, cyklisten trampar jättefort. Och jättefort. Men snabbt kommer man. Hem alltså.


Funderar du också om något är en sexuell frustration? Tveka inte att skicka dina frågor till Följetongen: Är det en sexuell frustration?

I två dagar har jag haft feta planer på att åka pulka med mina barn. Inget har hänt. Varför? Jag har inga täckbyxor. Termobyxor. Känner mig som en jävla banger och mes som behöver täckbyxor och på grund av avsaknad av sånna så får barnen inte åka pulka. Pulka som typ ses som nån jävla rättighet i det här landet. "...och de stackars barnen som inte kan åka pulka" muttrar tanterna i ica-kön när de pratar om klimatförändringar och brist på snö tidigare år. Tänker jag mig. Men det skiter jag i för jag vägrar att frysa om rumpan. Jag gör det bara inte. Och jag tror inte att det gör något. För om man blir överlycklig av att få komma ut i 45 minuter, klädd i matchande blåa militärfärgade byxor och jacka, mössan nerdragen över ögonen och tvingad att pulsa fram i midjehög snö så är risken att man spricker av glädje om man halar fram en pulka. Men en dag kanske...

Hade en bra helg förresten. Har en bild som beskriver rätt så bra. Den säger typ allt.

Men jag kan ju säga att sömn är överskattat.

jag har vart på personalfest. fattar ni?"! personalfest! med mina kollegor. jag har kollegor.
på personalfesten var det fett sertiös stämning. vi åkte halv bil, badade bollhav och låg i vibrerande sängar. sen drack vi vin, i världens tredje bästa pokerspelares soffa.

och nu ligger det smör över hela bordet. man (jag) fick nämligen ta den mat som blev över (smör) för att föda mina hungriga kollektivpolare...

Snart är det jul igen. Vit snö lägger sig som ett täcke över trottoaren och Steves fönsterbräda. Han tittar lite fundersamt på de vita kornen. Längtar hem. I bergen i Musseland firar man inte jul. Ramadan, DET är en riktig högtid. I grannens förnster lyser det svagt av skenet från ett ensamt stearinljus. En lussebulle och en tom flaska rödvin står på bordet. I vardagsrummet finns en annan flaska. Den är inte tom. Än. På bordet ligger ett paket cigaretter och lite tomteskum. I soffan finns det filtar. Och jag.
Kan jag få en sån jul?

Snart är det jul. Hem till familjen. Maten. Stress och komersiella julklappar. En tunn madrass på ett plastigt golv. Slask.

Snart är det jul och hed är inte längre så pepp.

Snart.
Men nu är det nu.

Måste bara fråga:
Emelié, läser du min blogg?

Ibland kanske det verkar som att jag skiter i bloggen. Skiter i alla mina läsare som lääängtar efter att få höra min ljuva stämma(läsa mina vackra ord). Så är det ju såklart inte. Inte heller har jag bloggtorka. De fakto har jag massa spännande saker att blogga om; händelser, personer, tankar, drömmar, jada, jada. Sånt där som jag vet är så ofantligt kul att läsa om. Åh ni skulle ba typ liksom dö.

Problemet är att jag inte vet vem som läser min blogg. Har ingen koll på vem som kikar in här ibland för att ta del av mig. Problemet ligger helt enkelt i att eftersom jag inte vet vilka som läser så vet jag inte vad jag kan skriva. Eventuella personen som inte läser min blogg kan ju också mycket väl göra det senare. Problemet skulle liksom kunna sammanfattas i dålig stämning. Jag är sjukt rädd för dålig stämning. Och tyvärr verkar dålig stämning förfölja mig, skulle helst slippa släppa in det i min bloggsfär också.

Så därför har jag funderat på att skapa en varsin blogg åt alla mina läsare. Den skulle va hemlig och jag skulle kunna veta exakt vad jag skulle kunna skriva vart så att vi slapp den där dåliga stämningen. Men så slog ett ord mig.
Sms. Eller snarare, först dök sms upp, sen telefon, msn, facebooktrådar, flaskpost och real life upp. Och då blev det lite, lite dålig stämning bland mina hjärnceller.

good morning sunshines!
jklev upp för en timma sedan. hade då fått min 8 timmars beautysleep.
pigg och fräsch sprang jag en runda i skogen, duschade och nu kokar jag havregrynsgröt. mums!
ida ska jag fålls gardinerm koka gyta och poverwolka.

jag ska inte sova till två
kladda olja på datorn.
spy.

inte alls.

Jag vaknade och var bakiskladdig i ansiktet med allt smink kvar. Tvättade bort det.
Kände att jag var bakishungrig. Gjorde två mackor.
Behövde bakisstimulans. Såg film.
Fick bakiscravings. Åt choklad.
Nu är jag bakiskåt. Eller inte kåt. Jag vill absolut inte liggas och svettas (jag är svettig). Men jag vill kramas. Länge och hårt. Nästan så jag kvävs. Det är alldeles för mycket luft i det här rummet.
Jag får lite panik.

en mix av alternativ 2 och tre + stekning av massor av pannkakor blev det. En kalasmix.

kvällens alternativ var:
- gå på föreläsning (kursen) som är på engelska = stor risk att somna
- stanna hemma och plugga; läsa massa texter och svara på sega frågor om hur vi ska rädda världen
- stanna hemma och dricka gin och tonic med hed och fanny
 
Jag ska plugga. Oh yes, oh yes. (...)

Jag vill bort. Jag vill göra något annat. Jag vill åka dit pepparn växer och solen inte skiner. Nån som vill följa med?

Jag kom precis hem från en fantastisk LJUVLIG föreläsning. Maria-Pia Boëthius har nog hjärntvättat mig lite. All skit fick hon nog inte bort, men hon skrubbade ordentligt.

7,5 sidor fullklottrade med text. Viktig text. Sånt som makten inte vill att vi ska veta. Men sånt som är så otroligt viktigt att vi vet. För det är VI, vår generation, som kommer att inse att de lurar oss, håller oss borta från sanningen, manipulerar oss, kränker oss. 6 timmar och 5 minuter om dagen. 100 dagar om året. 30 år av en livstid. Får det är så mycket som vi konsumerar media.

"Universum är inte uppbyggt av atomer, universum är ubbyggt av berättelser."

Läste ni om att 2 miljoner demonstrerade i Rom för några dagar sen? Tänkte inte det. Jag har inte heller läst om det. Googlade på det nu. Först sjunde träffen var en av de större tidningarna, och då en ledare. 2 miljoner, det är en gigantisk demonstration! De demonstrerade mot premiärminister Berlusconi och regeringen. De demonstrerade mot fascismens makt över den italienska politiken. Berlusconi kontrollerar media i Italien. Han äger de tre mediekonglomeraten och i och med att han är premiärminister har han nu kontroll över de tre public service. Han delar makt till gamla fascister och rasister som stiftar lagar hej vilt. Det senaste är att han ska få parlamentarisk immunitet. Är det konstigt att 2 miljoner demonstrerar? Nej!
Är det konstigt att vi inte får veta något om det? Ja!

Eller egentligen inte. I Sverige finns det 3 stora mediekonglomerat som äger och kontrollerar i princip all media vi kommer i kontakt med. Journalisterna som jobbar för dessa anser sig fria och tänkade, kritiska människor med egna åsikter. Men hade de velat skriva något radikalt, eller bara något som skiljer sig från chefredaktörens åsikt, som är den samma som ägaren av mediakonglomeratet, så hade journalisten inte haft sitt jobb.
Sen har vi public service som ska vara fritt och oberoende, men som gör sitt bästa för att härma de vinstdrivande medierna. Kolla bara på uppdrag granskning. Det är så vinklat att det tittar sig själv upp i arslet.

I 25 år har journalister och andra insatta i media vetat om "klimathotet". Men eftersom media finansieras av reklam (70% DN, 100% TV4 och typ gratistidningar), och de som köper in sin reklam inte har särskilt mycket att vinna på att vi slutar överkonsumera jordens resurser så ges det problemet inget utrymme.

Det finns så många liknande hemligheter, sånt som media gömmer eller ignorerar att berätta för oss. Jag blir arg, fruktansvärt arg. Men mest besviken. Hur kan människor bli så blinda av pengar och makt att de faktiskt skiter fulla fan i majoriteten av jordens befolkning, bara för egen vinning?

Jag ska nog sluta här. Men som jag sa; 7,5 sidor. Det här var inte det sista jag ville säga.

(och tänk på att det jag skriver inte riktigt är uppkollat till 100%, jag skriver det jag tror just nu. Jag kan ha fel. Helt fel. Men ni väljer själva vem ni ska lita på.)

För att göra en lång historia kort. Här kommer den. I punktform. Gårdagen:

15.30 - Kanske något senare. Anländer till V-dala. Hälsar på chef. Byter om. Går ner till köket. Hälsar på kocken (för att det inte ska bli så förvirrat, kocken just den här kvällen är inte jupskocken - dvs han som jag och hed slåss om. Hade det varit det kunde kvällen blivit MYCKET rolig. Nu blev den rolig. Och det räcker för mig) Kocken och jag skakar hand och vi har känt varandra i två sekunder då hans ansikte spricker upp i ett megaleende och han ger mig världens kram. Kocken är full. Spännande, tänker jag och kör ner händerna i en sköl med köttfärs.

16.45 - Kocken fixar första (för mig) ölen.Vi har i princip bara hunnit preppa ett tjogotal hamburgare och bränt potatisen i ugnen. Men i köket är det disco (kocken hade med sig högtalare) och vi (han) dansar och viftar i takt med köttknivarna i takt med musiken.

17.15 - Hed kommer. Ser något lättat ut över att hon ska stå i baren. Förstår inte alls. Hos oss är det festlig stämmning.

17.30 - Bengalen kommer och ser först rädd ut, men joinar oss snabbt i dansen.

18. 00 - Stället öppnar. Vi har ungefär hälften av maten redo.

18.10 - Vi får en ny stjärna till köket och är ny fyra stycken(full kock, två noobies och en polsk ängel), har inga beställningar och dans, massor av dans.

18.27 - Kocken vägras öl men det är orutin att inte ha en plan b. Kocken har fickplunta.

19.00 - Första beställningen. Panik utbryter. Den polska ängeln fixart.

19.02 - 21.44 Kocken kirrar öl, på något sätt. Hed kan ha varit inblandad. Sporadiska beställningar. Jag fixar tacosen, polskan fixar allt som vi andra tyckte va lite jobbigt (varierade under kvällen), bengalen pressar hamburgare och är snål med salladen och kocken skriker - You got to HATE it. HATE the food. HATE it! samtidigt som han slänger bacon och andra djur över grillen och lite var stans. Öl. Glad stämmning. Festlig stämning.

21.45 - Långtråkigt i köket, förutom dans och majsskridskoåkning. Jag kilar ut till baren och försöker marknadsföra våra efterrätter. När någon, efter lite tjat, beställer ger jag min in i uppgiften med hela min själ. Kladdkaka, ett berg glass, massa grädde och alla toppingsåser som finns, i roliga mönster - och i mängder. Man får inte va snål!

22.30 - Städdags! Alla skålar, byttor, knivar, bänkskivor och sånt som överhuvudtaget går att få loss skickas in till disken - dit v-dalas rikskolli har passerats (eftersom hon fixat en historisk stor diff och dessutom skrämmer iväg kunderna). Eftersom kocken under kvällen kört med principen att allt som är mindre än ett A4 ska slängas på golvet blir det en duktig hög med kött, grönsaker, ölspill och plast som bengalen gladeligen plockar upp, först med papper och sedan med sina bara händer (arbetsvilliga rackare). Efter det fylls golvet med vatten -Här ska skuras! ropar någon (kocken) och det blir blött överallt. På med simdynorna och skyflla allt vatten mot brunnen (och bengalen). När det mesta vattnet är borta kan man glida riktigt riktigt fort.

00.10 - Klara med städningen. Dax för jobböl! Chefen ber oss stanna och hjälpa pubben att städa och stänga så att alla blir klara tidigt och kan gå upp och festa på rockgasken. Vi hjälper gladeligen till. Mot extra öl såklart.

01.50 - Hed hittar en flaska mintu som glömts stängas in i spritskålet. Tycker att vi ska dricka upp den så att hon slipper ställa tillbaka den. Två killar i baren (kocken och en fd kock) tycker att vi ska sälja den. Till dem. Efter lite övertalning (kanske) fylls 5 shotglas till bredden och 3, 2, 1 borta. Killen betalar till hed. En tjuga styck. Upptäcker att kassan är borta. Pengarna hamnar i heds ficka så länge.

Allt är inte glasklart fram hit, men efter shoten är det ganska svart. Små korta bildklipp är allt som finns kvar. Ni kan lika gärna få dem. Men det här är allt.

- Jag hittar Stina opch Emil (och fler men de tänker inte jag på).
- Jag blir inlåst i omkäldningsrummet men kocken. Vi nakenbrottas, ev om mina tights. Folk kommer in. Och går ut.
- Jag ser chefen och hävdar bestämt att jag inte fått betalt. Vi disskuterar en stund tills hon hämtar pappret med min underskrift. Jag hittar senare pengarna i min bh.
- Jag går med min cykel. På väg hem. Ensam. Men det är svårare än jag trott. Kan bero på att jag bara tittar ner i marken, kanske för att allt annat svajar. Hed ringer. Jag tittar upp och inser att jag är någonstans utanför Snerieks men jag kan inte för en sekund förstå vad som är upp, ner, höger eller vänster.
- Hed hittar mig. Jag kommer ihåg att hon tjata om att vi skulle ta taxi, menade eftersom taxi är dyrt så vill jag hellre gå. Hed minns tvärt om, att JAG tjat om taxi, men det kan jag inte tro.
-Jag väntar i en buske medans hed kirrar taxi. Tillslut stannar en. Hittar taxametern och stirrar i panik på den medans den tickar 69, 70, 71... Framme och hed betalar med mintupengarna.
- Ligger i min säng. Hed fixar en hink (i fall att) vilket jag tycker är en skitbra idé. Somnar.

Jag skojar inte. Det är allt.

Nyckeln. För i helvete.