kocken var full.

Det är tre timmar sedan hed gick. Tre timmar sedan jag tänkte att en film vore helt prefekt att se just idag. Tre timmar. Och jag sitter fortfarande på samma hårda stol i mitt mörka kök. För jag orkar helt enkelt inte resa mig och lägga mig i soffan. Lite säker på att jag kommer må väldigt illa om jag måste miljö och mina ögon måste koncentrera sig på ett helt nytt rum. Det funkar inte idag. Bäst att stanna här och äta müsli direkt ur påsen. Sippa treo. Och tänka på absolut ingenting.

För det är ungefär vad jag kommer ihåg från igår. Ingenting. Eller jo, ingenting vore en lögn. Jag kommer ihåg massor. Men jag skulle kanske önska att det var ingenting. Eller nej, för kul hade jag, det vet jag. Önskar bara att alla andra hade lika kul.

Nu ska jag gå en promenad och berätta allt jag minns för Karl. Kanske skriver jag ner det här senare men jag hinner inte riktigt nu, tre timmar är tydligen för kort för att få ihop ett vettigt inlägg.



30 minuter.

Igår var riktigt kul men någonstans i dimman lovade jag tydligen att jag skulle jobba i kväll. Fick just ett sms:
Du ska va kock. Du börjar 15.30.

Jag har en halvtimma på mig att göra mig klar och representabel. Det har aldrig lyckats förut.

bloggkoll.

Ni vet den där känslam man får när man inte kollat bloggar på jävligt länge? När man känner att nu, nu har jag varit duktig i så många dagar, nu får jag minsann kolla, bara liite.
Och man tror att det ska finnas massor av roliga blogginlägg från alla de roliga bloggarna (för de mindre roliga skriver ju ganska så måga inlägg per dag så kollar man på morgonen och sen på kvällen skulle man kunna tro att det gått en vecka, och hur det är möjligt är en fråga om tid, men det tar vi en annan gång).
Men så går kollar man. Och inser att det bara var ett, kanske två nya. Och tänker, vafan! Dåliga människor som aldrig skriver. Och så tänker man efter. Och inser, att de här många dagarna egentligen visade sig vara. bara.  t v å ...

(den här känslan kan jag få med godis, alkohol och snyltande hos mamma och pappa också)

Nej nu ska jag gå och böghåna nån.

tipsy.

Tänkte tipsa om en blogg. Det har inte skrivits så mycket än, men ambitionerna är höga, i alla fall från vissa håll.

Klikar ni
här kommer ni dit. Men håll till godo för mer blir det.


hårfagre.

Jag tappar hår. Massor av hår. Kommer ut från duschen och drar handen genom håret och det blir typ en deciliter hår.
Varför?
Har jag anorexi? - Nej.
Har jag canser? - Nej.
Har jag inte borstat håret på vääldigt länge? - Mer troligt.

eller tidig söndag morgon.

Fortfarande vaken.

Förstår ni att jag inte gick ut idag för att jag ville sova?

natten mellan lördag och söndag.

Jag kan inte sova. Jag har druckit en kopp kaffe. Och rökt en ciggarett. Och nu är jag stirrig. Och mår illa.
Jävla klenis.

Och inga bloggar uppdateras mitt i natten, i synnerhet inte en lördagsnatt. Så what to do? Åhhå.

today its nine to five.

Det är totalt omänskligt att tvingas gå upp innan 9 (11) en lördagsmorgon! Funderar på att skriva ett argt brev till FN eller något för det här är fan inte kul. Iskallt i lägenheten, solen har knappt gått upp och i brist på tid och fantasi ärer jag uppvärmd fisksoppa från i förrgår.

Men jag antar att jag måste bita ihop. Det kunde ju vart värre. Det kunde tex vara så att jag måste byta blöjor, torka snor och brotta ner folk. Eller vänta... det måste jag ju.

statistisk bevisat.

Det är nästan så att jag kan kalla det för vetenskapligt bevisat. Skriver du en kommentar hos en manlig bloggare från stockholmsområdet så ökar din egen statestik till 16 läsare! (hurvida det minskar till 16 läsare om du redan har över det antalet innan du kommenterar har inte utvärderats)

Varje gång jag kommenterat hos en manlig bloggare från stockholmsorådet (har hänt 2 gånger, förövrigt enda gångerna jag kommenterat hos någon jag inte känner, 1:a gången för att han faktiskt ville att man skulle kommentera, 2:a gången för att vara lite dryg, båda gångerna för att jag var uppmärksamhetskåt) har antalet läsare blivit 16 stycken. Är inte det lite mer än bara en slump?

dagens.

Idag har jag redan gjort så mycket viktigt att jag skulle kunna ligga på sofflocket och lata mig hela dagen. Jag har liksom fyllt dagens kvot till bredden, och med lite tur slipper jag diska hela veckan ut.

Jag har anmällt mig till donationsregistret. Vill ni veta varför kan ni gå hit
http://www.hejaabbe.com/ men egentligen behöver man ingen anledning, just do it. http://www.livsviktigt.se/templates/DR_Page____356.aspx

Fick lite ångest precis när jag skulle klicka på acceptera (eller vad det nu var för knapp). Det kändes som att jag skulle acceptera, bekräfta att jag faktiskt ska dö en dag. Det var ett väldigt känslofyllt och allvarligt ögonblick, samtidigt som det var väldigt fint, solen färgade bladen på trädet utanför mitt fönster klargula och kent spelade en vemodig låt, och kanske att en liten tår trillade ner för min kind. Men jag tror inte jag kan förmedla känslan ordentligt i bloggen.

Men sen tänkte jag att om jag inte lyckas göra något vettigt med mitt liv ska någon annan vara välkommen att försöka med i alla fall en bit av mig. Och har det gått så långt kan man säga att jag redan gjort något vettigt.

uppmärksamhetskåt.

Ni ser ju hur bedårande jag är:


LÄS MIN BLOGG! LÄS MIN BLOGG! LÄS MIN BLOGG!

ehe.

Hmm. I take it back. Senaste tre dagarna har det varit 6 - 5 - 6 besökare. S k ä m e s  ta mig fan!

Och jag kan inte åta bli och fråga varför? Är jag inte rolig, intressant och snygg?
Bedårande och älskvärd?
Vad är det som saknas?
Vad har andra som inte jag har? (föutom läsare...)
Vad är det som krävs? Ska jag berätta avslöjande detaljer om min barndom? Ska jag slänga in fler dagens outfit? Nakenbilder?
Ska jag sälja min själ?


Säl - ej att förknippas med själ, även om de kan ha liknande uttryck.

11... ist the magic number.

Känner att jag kanske borde blogga om något. Mest för att inte tappa alla mina läsare. Här om dagen var det faktiskt uppe i 16 unika läsare, men då hade jag kommenterat stureplans-Kristofer också, så dagen efter var det nere i de vanliga 8-9... Men ni 8-9 unika läsare - ni ska veta att nu är  ä l s k a d e  och allt det där, oavsett om ni är 8-9 eller 8-9 000. Lika viktiga. Absolut. Oh yes.

Och bara för att ni är så  s p e c i e l l a och  u n i k a  så ska jag berätta en helmis för er. Vi har en magisk klocka hemma. Den är fantastisk. Den kan gå en timma på en minut. Helt otroligt. Så fort man tittar på den så har den hoppat en timma framåt i framtiden.
Så idag har jag
- blivit väckt av Bengaliska armen som hade granatskjutövning i mitt hus (okej mammas och pappas hus...)
- somnat om.
- vaknat runt 11.30
- ätit frukost.
- tittat på klockan.
- loggat in på datorn
- tittat på klockan 2 gånger
- hämtat posten
- tittat på klockan 9 gånger till...
... och nu insåg jag just precis att det nästan är tisdag (och då är det fest!).
Men visst är det fantastiskt. 11 nackrörelser uppåt och *vips* så är det tisdag.
Nån som vill köpa min magiska klocka?

vardagslyx.

Igår bjöds det på kladdkaka hos stimpen. Men inte vilken kladdkaka som helst, utan en specialkryddad kladdkaka. Nu tänker ni att det var knark i kakan. Kanske det var men specialkryddan jag tänker på heter kardemumma. Så när jag kom hem nyss hade jag c r a v i n g s  efter kardemumma. Kom plötsligt på att jag har kardemummate. Hur lycklig blir inte jag då?!

eeeeva.

Kan ju va den sötaste filmen som jag sett. Så mycket vänskap. SÅ mycket kärlek. Så mycket eftertanke. Och sensmoral. Och politiska undertoner. Och referenses till Apple. Bra film helt enkelt.



I natt sover jag hemma hos mamma och pappa. För de har frukost, och det har inte jag.
God natt!

att göra ingenting men ändå göra allt.

Inte ett skit har jag gjort idag. Förutom att bestämma allt om min framtid. Men eftersom det bara var en punkt bland många på min lååånga lista så räknas inte det.

Fast så vänder jag på det. Hade jag inte ängnat en dag åt att bestämma framtiden hade jag inte gjort ett skit i framtiden istället. Idag var bara en dag. Vem vet hur länge framtiden varar.

en såndär som blondinbella har.

Hur lycklig är inte jag liksom över min nya fräsiga dammsugare? Måste säga att det är en revolution inom dammsugarvärlden. Sladdlös. Lätt. Enhandsgrapp. Nästan självgående.
Alldeles alldeles underbar!

Nej nu får ni ursäkta mig,gick upp klockan halv sju i morse, sprang en runda, kokade gröt, handlade, hälsade på grannarna, betalade räkningar och putsade fönster och nu ska jag piska mattor, diska, baka bröd och stoppa in en helstekt kalv i ugnen.
Am I a desperat houswife? At least I'm desperat.

Gick ni på den enkla? Nej, jag ska pilla tåludd, KANSKE byta om från pyjamas och ta tag i mitt liv, dagen har ju precis börjat. Planen för idag är:
 - bestämma om jag ska plugga nån skitkurs i vår, eller inte.
 - duscha.
 - ta ut sopor, kanske.
 - jobba på V-dala = gratis mat och öl.
 - dricka mer öl.

It's a hard knock life. Men jag har i alla fall min dammsugare.

uppmärksamhetskåt.

Varför bloggar man? Jag tror att det är för att man är uppmärksamhetskåt. Så måste det vara, för annars hade man lika gärna kunnat skriva dagbok. Det här till exempel skriver jag ju inte för att jag ska kunna sitta på min kammare om sisådär 20-30 år och minnas min ungdoms glansdagar. Jag förväntar mig ju att någon läser det här, helst kommenterar. För jag vill ha uppmärksamhet. Jag vill veta att jag finns, att någon ser vad jag är. Annars kan man lika gärna vara luft. Eller nått.
Eller så behöver jag bara lite kontakt med mäskligheten, om än ett flyktigt Hej, hur mår du? där ingen egentligen bryr sig om svaret. För det kan vara så förbannat ensamt i oktober.

Nu blev det lite dyster stämning här i bloggen. Men det var inte alls meningen. Jag känner mig inte dyster. Bara konstanterande. Och uppmärksamhetskåt.

Något dystert däremot är att jag är sugen på att sätta mig på balkongen och röka. r ö k a. RÖKA?! Va?1 Sen när liksom? S  m  ä  s  t ...

en klyftas bekännelser.

När Rebecca var 12 år var hon den enda svenska tolvårig som egentligen visste vad cravings betyder. Cravings är alltså något som gravida kvinnor får, och tvingar deras respektive att ge sig ut mitt i natten och, till exempel, jaga champinjoner.

R. : ... och när mamma väntade mig så hade hon sjuka cravings efter apelsiner.
C. : Va?! Hah, det hade min mamma också!
R. : Det är därför vi är så klyftiga, du och jag.

Ja, visst är vi klyftiga, lilla vän.

egentligen.

Egentligen borde jag sova. Det känns som att det var länge sen. Men det är så svårt att somna när man inte gått och lagt sig före två den senaste veckan.jag borde verkligen gå upp lite tidigare imorgon, typ halv tio, om jag ska hinna göra något av dagen. Har en lång lista och nästan inget är något utanför lägenheten. Sorgligt.

Idag var i alla fall en sån där fin dag med sol och mysiga människor. En liten tur till Rosendals, och jag blev nästan tårögd. Skyllde det på att jag gråter när jag gäspar - vilket är sant!

När jag kom hem (efter Rosendal och mötet men innan skogsturen och jobbet) upptäckte jag att det växer rosor utanför min port. Hur mysigt är inte det?

  

(Uppdaterat 2008-10-08, 14.27) Bilder fungerade inte att ladda upp igår, så jag gör det idag istället.


Tidigare inlägg Nyare inlägg