gråskaligt.

Jag vill bort. Jag vill göra något annat. Jag vill åka dit pepparn växer och solen inte skiner. Nån som vill följa med?

syskonkärlek.

Samma innehåll men totalt olika till... allt.
Tillredda med helt olika förutsättningar.
Ingen hit tillsammans men ganska goda var för sig.
Vem vet vilka vägar de kommer gå?
Kommer de alltid finnas sida vid sida, fast ändå frånskilda?
Kommer de skiljas helt? Och kommer de i så fall mötas igen?
Kommer de kunna någonsin umgås trots sina skillnader?
Kommer de en dag upptäcka att de är ganska lika ändå?



<3

dårkapitalismen.

Jag kom precis hem från en fantastisk LJUVLIG föreläsning. Maria-Pia Boëthius har nog hjärntvättat mig lite. All skit fick hon nog inte bort, men hon skrubbade ordentligt.

7,5 sidor fullklottrade med text. Viktig text. Sånt som makten inte vill att vi ska veta. Men sånt som är så otroligt viktigt att vi vet. För det är VI, vår generation, som kommer att inse att de lurar oss, håller oss borta från sanningen, manipulerar oss, kränker oss. 6 timmar och 5 minuter om dagen. 100 dagar om året. 30 år av en livstid. Får det är så mycket som vi konsumerar media.

"Universum är inte uppbyggt av atomer, universum är ubbyggt av berättelser."

Läste ni om att 2 miljoner demonstrerade i Rom för några dagar sen? Tänkte inte det. Jag har inte heller läst om det. Googlade på det nu. Först sjunde träffen var en av de större tidningarna, och då en ledare. 2 miljoner, det är en gigantisk demonstration! De demonstrerade mot premiärminister Berlusconi och regeringen. De demonstrerade mot fascismens makt över den italienska politiken. Berlusconi kontrollerar media i Italien. Han äger de tre mediekonglomeraten och i och med att han är premiärminister har han nu kontroll över de tre public service. Han delar makt till gamla fascister och rasister som stiftar lagar hej vilt. Det senaste är att han ska få parlamentarisk immunitet. Är det konstigt att 2 miljoner demonstrerar? Nej!
Är det konstigt att vi inte får veta något om det? Ja!

Eller egentligen inte. I Sverige finns det 3 stora mediekonglomerat som äger och kontrollerar i princip all media vi kommer i kontakt med. Journalisterna som jobbar för dessa anser sig fria och tänkade, kritiska människor med egna åsikter. Men hade de velat skriva något radikalt, eller bara något som skiljer sig från chefredaktörens åsikt, som är den samma som ägaren av mediakonglomeratet, så hade journalisten inte haft sitt jobb.
Sen har vi public service som ska vara fritt och oberoende, men som gör sitt bästa för att härma de vinstdrivande medierna. Kolla bara på uppdrag granskning. Det är så vinklat att det tittar sig själv upp i arslet.

I 25 år har journalister och andra insatta i media vetat om "klimathotet". Men eftersom media finansieras av reklam (70% DN, 100% TV4 och typ gratistidningar), och de som köper in sin reklam inte har särskilt mycket att vinna på att vi slutar överkonsumera jordens resurser så ges det problemet inget utrymme.

Det finns så många liknande hemligheter, sånt som media gömmer eller ignorerar att berätta för oss. Jag blir arg, fruktansvärt arg. Men mest besviken. Hur kan människor bli så blinda av pengar och makt att de faktiskt skiter fulla fan i majoriteten av jordens befolkning, bara för egen vinning?

Jag ska nog sluta här. Men som jag sa; 7,5 sidor. Det här var inte det sista jag ville säga.

(och tänk på att det jag skriver inte riktigt är uppkollat till 100%, jag skriver det jag tror just nu. Jag kan ha fel. Helt fel. Men ni väljer själva vem ni ska lita på.)

kocken var full. och vi var två om det.

För att göra en lång historia kort. Här kommer den. I punktform. Gårdagen:

15.30 - Kanske något senare. Anländer till V-dala. Hälsar på chef. Byter om. Går ner till köket. Hälsar på kocken (för att det inte ska bli så förvirrat, kocken just den här kvällen är inte jupskocken - dvs han som jag och hed slåss om. Hade det varit det kunde kvällen blivit MYCKET rolig. Nu blev den rolig. Och det räcker för mig) Kocken och jag skakar hand och vi har känt varandra i två sekunder då hans ansikte spricker upp i ett megaleende och han ger mig världens kram. Kocken är full. Spännande, tänker jag och kör ner händerna i en sköl med köttfärs.

16.45 - Kocken fixar första (för mig) ölen.Vi har i princip bara hunnit preppa ett tjogotal hamburgare och bränt potatisen i ugnen. Men i köket är det disco (kocken hade med sig högtalare) och vi (han) dansar och viftar i takt med köttknivarna i takt med musiken.

17.15 - Hed kommer. Ser något lättat ut över att hon ska stå i baren. Förstår inte alls. Hos oss är det festlig stämmning.

17.30 - Bengalen kommer och ser först rädd ut, men joinar oss snabbt i dansen.

18. 00 - Stället öppnar. Vi har ungefär hälften av maten redo.

18.10 - Vi får en ny stjärna till köket och är ny fyra stycken(full kock, två noobies och en polsk ängel), har inga beställningar och dans, massor av dans.

18.27 - Kocken vägras öl men det är orutin att inte ha en plan b. Kocken har fickplunta.

19.00 - Första beställningen. Panik utbryter. Den polska ängeln fixart.

19.02 - 21.44 Kocken kirrar öl, på något sätt. Hed kan ha varit inblandad. Sporadiska beställningar. Jag fixar tacosen, polskan fixar allt som vi andra tyckte va lite jobbigt (varierade under kvällen), bengalen pressar hamburgare och är snål med salladen och kocken skriker - You got to HATE it. HATE the food. HATE it! samtidigt som han slänger bacon och andra djur över grillen och lite var stans. Öl. Glad stämmning. Festlig stämning.

21.45 - Långtråkigt i köket, förutom dans och majsskridskoåkning. Jag kilar ut till baren och försöker marknadsföra våra efterrätter. När någon, efter lite tjat, beställer ger jag min in i uppgiften med hela min själ. Kladdkaka, ett berg glass, massa grädde och alla toppingsåser som finns, i roliga mönster - och i mängder. Man får inte va snål!

22.30 - Städdags! Alla skålar, byttor, knivar, bänkskivor och sånt som överhuvudtaget går att få loss skickas in till disken - dit v-dalas rikskolli har passerats (eftersom hon fixat en historisk stor diff och dessutom skrämmer iväg kunderna). Eftersom kocken under kvällen kört med principen att allt som är mindre än ett A4 ska slängas på golvet blir det en duktig hög med kött, grönsaker, ölspill och plast som bengalen gladeligen plockar upp, först med papper och sedan med sina bara händer (arbetsvilliga rackare). Efter det fylls golvet med vatten -Här ska skuras! ropar någon (kocken) och det blir blött överallt. På med simdynorna och skyflla allt vatten mot brunnen (och bengalen). När det mesta vattnet är borta kan man glida riktigt riktigt fort.

00.10 - Klara med städningen. Dax för jobböl! Chefen ber oss stanna och hjälpa pubben att städa och stänga så att alla blir klara tidigt och kan gå upp och festa på rockgasken. Vi hjälper gladeligen till. Mot extra öl såklart.

01.50 - Hed hittar en flaska mintu som glömts stängas in i spritskålet. Tycker att vi ska dricka upp den så att hon slipper ställa tillbaka den. Två killar i baren (kocken och en fd kock) tycker att vi ska sälja den. Till dem. Efter lite övertalning (kanske) fylls 5 shotglas till bredden och 3, 2, 1 borta. Killen betalar till hed. En tjuga styck. Upptäcker att kassan är borta. Pengarna hamnar i heds ficka så länge.

Allt är inte glasklart fram hit, men efter shoten är det ganska svart. Små korta bildklipp är allt som finns kvar. Ni kan lika gärna få dem. Men det här är allt.

- Jag hittar Stina opch Emil (och fler men de tänker inte jag på).
- Jag blir inlåst i omkäldningsrummet men kocken. Vi nakenbrottas, ev om mina tights. Folk kommer in. Och går ut.
- Jag ser chefen och hävdar bestämt att jag inte fått betalt. Vi disskuterar en stund tills hon hämtar pappret med min underskrift. Jag hittar senare pengarna i min bh.
-
Jag går med min cykel. På väg hem. Ensam. Men det är svårare än jag trott. Kan bero på att jag bara tittar ner i marken, kanske för att allt annat svajar. Hed ringer. Jag tittar upp och inser att jag är någonstans utanför Snerieks men jag kan inte för en sekund förstå vad som är upp, ner, höger eller vänster.
- Hed hittar mig. Jag kommer ihåg att hon tjata om att vi skulle ta taxi, menade eftersom taxi är dyrt så vill jag hellre gå. Hed minns tvärt om, att JAG tjat om taxi, men det kan jag inte tro.
-Jag väntar i en buske medans hed kirrar taxi. Tillslut stannar en. Hittar taxametern och stirrar i panik på den medans den tickar 69, 70, 71... Framme och hed betalar med mintupengarna.
- Ligger i min säng. Hed fixar en hink (i fall att) vilket jag tycker är en skitbra idé. Somnar.

Jag skojar inte. Det är allt.



mental memo note.

Nyckeln. För i helvete.

kocken var full.

Det är tre timmar sedan hed gick. Tre timmar sedan jag tänkte att en film vore helt prefekt att se just idag. Tre timmar. Och jag sitter fortfarande på samma hårda stol i mitt mörka kök. För jag orkar helt enkelt inte resa mig och lägga mig i soffan. Lite säker på att jag kommer må väldigt illa om jag måste miljö och mina ögon måste koncentrera sig på ett helt nytt rum. Det funkar inte idag. Bäst att stanna här och äta müsli direkt ur påsen. Sippa treo. Och tänka på absolut ingenting.

För det är ungefär vad jag kommer ihåg från igår. Ingenting. Eller jo, ingenting vore en lögn. Jag kommer ihåg massor. Men jag skulle kanske önska att det var ingenting. Eller nej, för kul hade jag, det vet jag. Önskar bara att alla andra hade lika kul.

Nu ska jag gå en promenad och berätta allt jag minns för Karl. Kanske skriver jag ner det här senare men jag hinner inte riktigt nu, tre timmar är tydligen för kort för att få ihop ett vettigt inlägg.



30 minuter.

Igår var riktigt kul men någonstans i dimman lovade jag tydligen att jag skulle jobba i kväll. Fick just ett sms:
Du ska va kock. Du börjar 15.30.

Jag har en halvtimma på mig att göra mig klar och representabel. Det har aldrig lyckats förut.

bloggkoll.

Ni vet den där känslam man får när man inte kollat bloggar på jävligt länge? När man känner att nu, nu har jag varit duktig i så många dagar, nu får jag minsann kolla, bara liite.
Och man tror att det ska finnas massor av roliga blogginlägg från alla de roliga bloggarna (för de mindre roliga skriver ju ganska så måga inlägg per dag så kollar man på morgonen och sen på kvällen skulle man kunna tro att det gått en vecka, och hur det är möjligt är en fråga om tid, men det tar vi en annan gång).
Men så går kollar man. Och inser att det bara var ett, kanske två nya. Och tänker, vafan! Dåliga människor som aldrig skriver. Och så tänker man efter. Och inser, att de här många dagarna egentligen visade sig vara. bara.  t v å ...

(den här känslan kan jag få med godis, alkohol och snyltande hos mamma och pappa också)

Nej nu ska jag gå och böghåna nån.

tipsy.

Tänkte tipsa om en blogg. Det har inte skrivits så mycket än, men ambitionerna är höga, i alla fall från vissa håll.

Klikar ni
här kommer ni dit. Men håll till godo för mer blir det.


hårfagre.

Jag tappar hår. Massor av hår. Kommer ut från duschen och drar handen genom håret och det blir typ en deciliter hår.
Varför?
Har jag anorexi? - Nej.
Har jag canser? - Nej.
Har jag inte borstat håret på vääldigt länge? - Mer troligt.

eller tidig söndag morgon.

Fortfarande vaken.

Förstår ni att jag inte gick ut idag för att jag ville sova?

natten mellan lördag och söndag.

Jag kan inte sova. Jag har druckit en kopp kaffe. Och rökt en ciggarett. Och nu är jag stirrig. Och mår illa.
Jävla klenis.

Och inga bloggar uppdateras mitt i natten, i synnerhet inte en lördagsnatt. Så what to do? Åhhå.

mörka tankar om en mörkare man.

Ibland måste man ställa upp för sina kompisar. Men ibland är det inte så kul med kompisar. Ibland vill man helst vara själv. Som i tisdags.

Vi var ett glatt gäng som kände oss lite rikare och finare och hade därför bestämt oss för att styra kosan mot vårt kära Snerikes, men dagen till ära skulle det inte bara skakas rumpa, det skulle ätas mat också. Lite vip sådär hade vi (jag) fått ett bord (obesrvera att det stod "resarvetar Ullman" på lappen, hur stolt var inte jag?) på dansgolvet. Fett nice och go mat och allt sånt där. Inga problem hittills och jag trivdes i sällskapet. Men...

Jag och Rebben bestämmer oss för att röka. Djupt inne i ett samtal kommer en ung man fram och pratar. Han var varken snygg eller charmig så liggas-chanserna var mycket små redan från scratch (iaf från min sida...). Mannen samtalar med oss, på flera olika språk - plus i kanten! och det var inte helt otrevligt. Tills mannen vänder sig om till Rebben och säger "Jag gillar dig 0,00000 (antog att det skulle komma en etta där men den försvann liksom i sluddret) mer än henne".

WTF.

Hur kul var det liksom? Ska det va så? FÅR det va så? Får man ens säga så?! INTE helt okej. Nästa gång går jag ut och röker själv.

Och killen fick inte ligga. Inte ens med 0,00000-Rebben.

today its nine to five.

Det är totalt omänskligt att tvingas gå upp innan 9 (11) en lördagsmorgon! Funderar på att skriva ett argt brev till FN eller något för det här är fan inte kul. Iskallt i lägenheten, solen har knappt gått upp och i brist på tid och fantasi ärer jag uppvärmd fisksoppa från i förrgår.

Men jag antar att jag måste bita ihop. Det kunde ju vart värre. Det kunde tex vara så att jag måste byta blöjor, torka snor och brotta ner folk. Eller vänta... det måste jag ju.

statistisk bevisat.

Det är nästan så att jag kan kalla det för vetenskapligt bevisat. Skriver du en kommentar hos en manlig bloggare från stockholmsområdet så ökar din egen statestik till 16 läsare! (hurvida det minskar till 16 läsare om du redan har över det antalet innan du kommenterar har inte utvärderats)

Varje gång jag kommenterat hos en manlig bloggare från stockholmsorådet (har hänt 2 gånger, förövrigt enda gångerna jag kommenterat hos någon jag inte känner, 1:a gången för att han faktiskt ville att man skulle kommentera, 2:a gången för att vara lite dryg, båda gångerna för att jag var uppmärksamhetskåt) har antalet läsare blivit 16 stycken. Är inte det lite mer än bara en slump?

dagens.

Idag har jag redan gjort så mycket viktigt att jag skulle kunna ligga på sofflocket och lata mig hela dagen. Jag har liksom fyllt dagens kvot till bredden, och med lite tur slipper jag diska hela veckan ut.

Jag har anmällt mig till donationsregistret. Vill ni veta varför kan ni gå hit
http://www.hejaabbe.com/ men egentligen behöver man ingen anledning, just do it. http://www.livsviktigt.se/templates/DR_Page____356.aspx

Fick lite ångest precis när jag skulle klicka på acceptera (eller vad det nu var för knapp). Det kändes som att jag skulle acceptera, bekräfta att jag faktiskt ska dö en dag. Det var ett väldigt känslofyllt och allvarligt ögonblick, samtidigt som det var väldigt fint, solen färgade bladen på trädet utanför mitt fönster klargula och kent spelade en vemodig låt, och kanske att en liten tår trillade ner för min kind. Men jag tror inte jag kan förmedla känslan ordentligt i bloggen.

Men sen tänkte jag att om jag inte lyckas göra något vettigt med mitt liv ska någon annan vara välkommen att försöka med i alla fall en bit av mig. Och har det gått så långt kan man säga att jag redan gjort något vettigt.

uppmärksamhetskåt.

Ni ser ju hur bedårande jag är:


LÄS MIN BLOGG! LÄS MIN BLOGG! LÄS MIN BLOGG!

ehe.

Hmm. I take it back. Senaste tre dagarna har det varit 6 - 5 - 6 besökare. S k ä m e s  ta mig fan!

Och jag kan inte åta bli och fråga varför? Är jag inte rolig, intressant och snygg?
Bedårande och älskvärd?
Vad är det som saknas?
Vad har andra som inte jag har? (föutom läsare...)
Vad är det som krävs? Ska jag berätta avslöjande detaljer om min barndom? Ska jag slänga in fler dagens outfit? Nakenbilder?
Ska jag sälja min själ?


Säl - ej att förknippas med själ, även om de kan ha liknande uttryck.

11... ist the magic number.

Känner att jag kanske borde blogga om något. Mest för att inte tappa alla mina läsare. Här om dagen var det faktiskt uppe i 16 unika läsare, men då hade jag kommenterat stureplans-Kristofer också, så dagen efter var det nere i de vanliga 8-9... Men ni 8-9 unika läsare - ni ska veta att nu är  ä l s k a d e  och allt det där, oavsett om ni är 8-9 eller 8-9 000. Lika viktiga. Absolut. Oh yes.

Och bara för att ni är så  s p e c i e l l a och  u n i k a  så ska jag berätta en helmis för er. Vi har en magisk klocka hemma. Den är fantastisk. Den kan gå en timma på en minut. Helt otroligt. Så fort man tittar på den så har den hoppat en timma framåt i framtiden.
Så idag har jag
- blivit väckt av Bengaliska armen som hade granatskjutövning i mitt hus (okej mammas och pappas hus...)
- somnat om.
- vaknat runt 11.30
- ätit frukost.
- tittat på klockan.
- loggat in på datorn
- tittat på klockan 2 gånger
- hämtat posten
- tittat på klockan 9 gånger till...
... och nu insåg jag just precis att det nästan är tisdag (och då är det fest!).
Men visst är det fantastiskt. 11 nackrörelser uppåt och *vips* så är det tisdag.
Nån som vill köpa min magiska klocka?

vardagslyx.

Igår bjöds det på kladdkaka hos stimpen. Men inte vilken kladdkaka som helst, utan en specialkryddad kladdkaka. Nu tänker ni att det var knark i kakan. Kanske det var men specialkryddan jag tänker på heter kardemumma. Så när jag kom hem nyss hade jag c r a v i n g s  efter kardemumma. Kom plötsligt på att jag har kardemummate. Hur lycklig blir inte jag då?!

eeeeva.

Kan ju va den sötaste filmen som jag sett. Så mycket vänskap. SÅ mycket kärlek. Så mycket eftertanke. Och sensmoral. Och politiska undertoner. Och referenses till Apple. Bra film helt enkelt.



I natt sover jag hemma hos mamma och pappa. För de har frukost, och det har inte jag.
God natt!

också ett sätt.

Igår jobbade jag som bekant på V-dala, som sevitris/diskare. En av alla uppgifter är att servera maten till gästerna. När man serverar är det ju bra om man är trevlig. Om någon gäst ber att få guacamole så så är det ju bra om man kan fixa det, säga att man gör ett undantag och le lite mysigt sådär, så att kunden känner att den för bra service.

Igår gjorde jag tydligen ett bra jobb.


Vad säger ni, ska killen få ligga?

Självklart inte! Kommer ju inte äns ihåg vem han var. Men visst vore det kul om jag gjorde en Schulman och la ut hans nummer så att alla kan ringa honom?
Så gör vi:
018-173531
Det är ett direktnummer.

att göra ingenting men ändå göra allt.

Inte ett skit har jag gjort idag. Förutom att bestämma allt om min framtid. Men eftersom det bara var en punkt bland många på min lååånga lista så räknas inte det.

Fast så vänder jag på det. Hade jag inte ängnat en dag åt att bestämma framtiden hade jag inte gjort ett skit i framtiden istället. Idag var bara en dag. Vem vet hur länge framtiden varar.

en såndär som blondinbella har.

Hur lycklig är inte jag liksom över min nya fräsiga dammsugare? Måste säga att det är en revolution inom dammsugarvärlden. Sladdlös. Lätt. Enhandsgrapp. Nästan självgående.
Alldeles alldeles underbar!

Nej nu får ni ursäkta mig,gick upp klockan halv sju i morse, sprang en runda, kokade gröt, handlade, hälsade på grannarna, betalade räkningar och putsade fönster och nu ska jag piska mattor, diska, baka bröd och stoppa in en helstekt kalv i ugnen.
Am I a desperat houswife? At least I'm desperat.

Gick ni på den enkla? Nej, jag ska pilla tåludd, KANSKE byta om från pyjamas och ta tag i mitt liv, dagen har ju precis börjat. Planen för idag är:
 - bestämma om jag ska plugga nån skitkurs i vår, eller inte.
 - duscha.
 - ta ut sopor, kanske.
 - jobba på V-dala = gratis mat och öl.
 - dricka mer öl.

It's a hard knock life. Men jag har i alla fall min dammsugare.

uppmärksamhetskåt.

Varför bloggar man? Jag tror att det är för att man är uppmärksamhetskåt. Så måste det vara, för annars hade man lika gärna kunnat skriva dagbok. Det här till exempel skriver jag ju inte för att jag ska kunna sitta på min kammare om sisådär 20-30 år och minnas min ungdoms glansdagar. Jag förväntar mig ju att någon läser det här, helst kommenterar. För jag vill ha uppmärksamhet. Jag vill veta att jag finns, att någon ser vad jag är. Annars kan man lika gärna vara luft. Eller nått.
Eller så behöver jag bara lite kontakt med mäskligheten, om än ett flyktigt Hej, hur mår du? där ingen egentligen bryr sig om svaret. För det kan vara så förbannat ensamt i oktober.

Nu blev det lite dyster stämning här i bloggen. Men det var inte alls meningen. Jag känner mig inte dyster. Bara konstanterande. Och uppmärksamhetskåt.

Något dystert däremot är att jag är sugen på att sätta mig på balkongen och röka. r ö k a. RÖKA?! Va?1 Sen när liksom? S  m  ä  s  t ...

en klyftas bekännelser.

När Rebecca var 12 år var hon den enda svenska tolvårig som egentligen visste vad cravings betyder. Cravings är alltså något som gravida kvinnor får, och tvingar deras respektive att ge sig ut mitt i natten och, till exempel, jaga champinjoner.

R. : ... och när mamma väntade mig så hade hon sjuka cravings efter apelsiner.
C. : Va?! Hah, det hade min mamma också!
R. : Det är därför vi är så klyftiga, du och jag.

Ja, visst är vi klyftiga, lilla vän.

när dammsugaren laddar.

Pratade just mer Tre. Eller rättare sagt, pratade just med Joakim från Tre. Det var trevligt. Vi pratade först om att jag var VIP-kund och att Tre fyller 5 år nu i höst. Vi pratade om min mobil och hur jag trivdes med den. Han berättade om en ny, jätteflaschig mobil som jag kunde få helt gratis, om jag ville. Han berättade om mobila bredband och hur Tre under de senaste  t r e åren vunnit utmärkelser. Vi pratade om likheter och olikheter mellan Tre och andra operatörer. Vi pratade rättvisor, vi pratade orättvisor. Vi pratade om att starta företag och om datorer. Jag berättade om min dator, som han tyckte var jätteflaschig och genast ville ha. Vi pratade om att han skulle spendera december på Bali.

Vi pratade i tjugo minuter.

Självklart köpte jag ingenting.



Han skulle ringa mig i januari igen.

egentligen.

Egentligen borde jag sova. Det känns som att det var länge sen. Men det är så svårt att somna när man inte gått och lagt sig före två den senaste veckan.jag borde verkligen gå upp lite tidigare imorgon, typ halv tio, om jag ska hinna göra något av dagen. Har en lång lista och nästan inget är något utanför lägenheten. Sorgligt.

Idag var i alla fall en sån där fin dag med sol och mysiga människor. En liten tur till Rosendals, och jag blev nästan tårögd. Skyllde det på att jag gråter när jag gäspar - vilket är sant!

När jag kom hem (efter Rosendal och mötet men innan skogsturen och jobbet) upptäckte jag att det växer rosor utanför min port. Hur mysigt är inte det?

  

(Uppdaterat 2008-10-08, 14.27) Bilder fungerade inte att ladda upp igår, så jag gör det idag istället.


att göra mål.

Att ha mål och ambitioner med sitt liv är viktigt. Man kan ha både långsiktiga mål, som att vinna OS, eller kortsiktiga mål, som att diska innan torsdag. Att ha mål är viktigt för den personliga utvecklingen.

Jag har ett mål. Så fort jag kan kämpar jag för att uppnå det här målet. Det kräver både tid och djup koncentration, men jag är på god väg. När jag inte direkt jobbar för att nå målet så finns det alltid i bakhuvudet, och håller mig motiverad till att förtsätta trampa på med livet. Det finns alltid där.

Jag tycker att alla ni där ute också ska sätta upp ett mål, en sak att kämpa för. Något roligt. Det får inte innebära ångest, alltså är att gå ner i vikt eller tjäna pengar så jag åtmintånde har råd med hyran  inte giltiga mål. Målet måste vara något roligt och får helst inte ha någon tidspress. När ni är klara med målet ska ni vara stolta som en pottränad tvååring, annars var det ett dåligt mål. Kom igen, ut och gör mål! som Lagerbäck skulle ha sagt.

Mitt mål? Jag håller på att lära mig att cykla utan att hålla i mig!
Det här målet är relativt kortsiktigt och jag har kommit ganska långt, fast de skrattar åt mig här på gatan när jag, glad som ett barn vinglar förbi med handen fyra centimeter över styret.


Cykla slalom ner för carolinabacken utan att hålla i mig.- långsiktigt.

livets nyckfullhet.

Eller tre års slit för ingenting. Idag, inatt, just nyss, blev jag klar med inlämningsuupgiften. Eller klar och klar. Den skulle ju absolut lämnas in den 6 oktober så jag hade inte mycket till val. Med en halvtimma till godo satte jag mig för att redigera fotnötter och referenslista, samt läsa igenom vad jag skrivit så att det inte stod något i stil med JAG TROOOOR INTE PÅ VÄXTHUSEFEKTEN OCH JAG SKIIIITER I BARNEN I AFRIKA (regnregnregn) - vilket hade varit mycket troligt.
Tro fan att det tog MER än den där halvtimman. Typ 3 minuter i idag panikloggar jag in på hotmail för att skicka iväg det jag hade (inkusive halv referenslista). Då hänger sig datorn och står helt stilla i 5 minuter.

Då blundade jag, låtsades att klockan var två i eftermiddags, att jag precis var klar, att en god vän läst igenen min välarbetade uppsats, nickat gillande, hummat lite, gett mig en klapp på axeln som uppmuntran för mitt hårda slit och sagt - det finns inget mer du kan göra, det här är GULD.

Sen skickade jag iväg den. Trots att det inte spelade någon roll. Trots att det var försent och jag lika gärna hade kunnat göra det ordentligt. Kunde åtminstånde kommit med en klämmig slutsats. Känns som att jag spottade på allt Rosendal försökt lära mig. Jag kom för fan inte ens ihåg hur man skriver en fotnot rätt.

På tal om Rosendal så ska jag dit imorgon. Några stackars elever behöver tydligen MIN hjälp. Bjuds det inte på mat så spottar jag på dem också

för att göra det bästa av situationen.

Hur piggar man upp en usel måndag? Jo man:
 - steker pannkakor till frukost.
 - tvättar sitt skitiga hår.
 - cyklar i nedförsbackar och njuter av solen.
 - får löneförhöjning av chefen.
 - köper småprylar för att det är kul.
 - kalasar på en ananas.
Till exempel.


i hate mondays.

En improviserda chokladbollssmet med extra bregott kan ju vara det godaste mitt i natten. Det här kan jag definitivt leva på resten av livet. Eller åtminståne tills imorgon.

Hur det går med min inlämningsuppgift? Jo, tackar som frågar, det går bra, har skrivit nästan 3/5 nu. Mest crap faktiskt. Men det gör nog ingeting, de tycker nog om mig ändå, de där lurviga, ferdsälskande, gräsrökande(och tuggande) vegetarianerna i manchesterbyxor till kursledare jag har. För trots allt sitter de ju mest i en ring och ställer sig frågan var är jag och hur kom jag hit - medans några vilsna internationella studenter förskräckta står i ett hörn påprackade en kopp grönt te och tvingade att humma stämningsfullt -aahuummmmm, ahuuummmmmm.

Har jag berättat att det är skoförbud (för de som faktiskt kom dit i skor), att vi sitter på röda och lila sammetskuddar, blundar och nickar instämmande när någon i gruppen beklagar sig över att världen inte är solidarisk på något sätt... och vis.

och så var det det här med tid nu igen.

Läser man för mycket bloggar om man vet att:
- Alex Schulman har träffat kvinnan i sitt liv?
- Lillebrosan har skaffat sig en katt?
- Kissie har toppat löshåret?
- Blondinbella gråter när hon åker tunnelbana
(jag har full förståelse, undrar bara om jag vet för mycket)?
- Berns är the place to be när man hänger i sthlm?
- om man går till Laroy istället kan man lika gärna flytta till linköping?
- att Hibbs hängt på White Room i två år?
- Katrin hänger i turkiet ("ligger det i europa?")?
- Carolina Gynning inte äter?
- Elin Kling hyr ut sin 27 kvm etta för 7000?
- Sbm-mats drog upp en brygga i helgen?
- eller att Greven är välhängd?


Eller vet man det när man inser att man tror att högsta mode är att se anorektisk ut, helt käldd i svart catsuit, tegelstenar på fötterna, cigg i mungipan och en stor fet lilla my-knut mitt på skallen?

 
Eller är det största varningstecknet när man suttit framför datorn sedan halv 12 och fortfarande bara nästan är klar med första uppgiften av totalt 5, och deadline är i natt?

var är jag och hur kom jag hit.

Fortfarande regn. Vaddå klimatförändringar? Allt jag ser är regn, regn, regn, regn. Jag ska skriva regn på alla frågor i min inlämningsuppgift. 2 ½ sida regn. Inlämningsuppgiften, och den första delen av kursen, heter förresten Var är jag och hur kom jag hit?

Va?! Ska det ge något slags seriöst intryck?!

Har verkligen ingen inspiration till att skriva det här. Någon som vill göra det åt mig? 2 ½ sidors ordbajs? Någon? Jag bjuder på cigg och kiwi.

Nu skulle man kunna tro att det här med uppgiften är mitt stora problem idag. Och det är det men det finns fler problem som är nästan lika stora. Det här med risifrutti till exempel. Hur gör man? Hur ska jag göra för att sylten ska räcka till hela den geggiga vita röran? Samtidigt vill jag inte ha en massa sylt kvar i slutet, eller tvingas ta sista tuggan med jättemycket sylt. Deras sylt är faktiskt inte så god. Förutom blåbärssylten. Kan nog leva bara på den.

en grå dag.

Idag är en väldigt grå dag. Det regnar. Jag fixar inte regn. Inte min grej. Inte ens när det smattrar sådär mot fönstret, som folk brukar tycka är såå mysigt. Nej, inte idag. Idag påminner smattret mig bara om en klocka som fått fnatt, där sekundvisaren går oregelbundet i 180 och där varje sekund är en förlorad sekund av den här dagen.

att ligga.

HAHAHA! Den här killen är för bra för att vara sann. Han har ett mål och han gör vad som helst för att nå det. Och han passar definitivt in under kategorin.

en lysande plan, Sickan.

lvarför är jag så dålig för? Varför är jag så utomordentligt, jävla okompetent till att få saker och ting gjort? Varför kan jag inte ta tag i saker och ting och bara göra dem?
Jo det ska jag tala om! Det är för att jag har internet. Och för att det finns bloggar. Och för att jag envisas med att läsa dessa bloggar. Suck! Sen måste det vara nått mentalt också. Och kanske mest för att jag har tarmkatar(nått måste man väll få skylla på sjukdommen om man nu ska ha den).
 
En sak som jag bra på däremot är att boka in saker och ting. Mindre bra på att planera.
Imorgon till exempel.
07.00 - Vakna, äta frukost, förbanna jobbet och vädret och tiden.
08.00 - Börjar jobb på första stället.
11.00 - Slutar jobbet, cykla hem, förbanna tid och väder.
11.30 - Äta något, plocka ihop grejer för kvällen, ta reda på saker om kvällen, ex KLÄDKOD, stryka, diska, skriva tider, ringa viktigt samtal, blogga,träna?
13.30 - Börja jobb på andra stället.
18.00 - Sluta jobb, byta om, fixa hår, ta bussen till stan, cheer up!
18.00 - Sångboksfest på snerikes. Och då vet ni var ni hittar mig. Be there.
Sedan festa hela natten lång!

Någonstans håller inte schemat. Gissa vart.

kvart i fem.

Okej, killen är grek, en internationell student, en manlig man, en souvlaki som väntar på att få sprida sin tzatsiki för världen.

Han attakerar när man sitter oförsvarbar, ensam på en soffa, illamående, uttråkad.
Charmigt samtal inleds. Killen är smart. Ni vet, inte smart-inteligent, utan smart-vet precis vad han ska säga för att få det att låta som att han är killen med stort K, mannen hela dagen, drömprinsen.
Mitt i samtalet slänger han in en kommentar som får knäna att skaka, hjärtat att slå ett extra slag eller fjärilar att födas i magen. Han berättar hur mycket han respekterar tjejer, att han aldrig skulle kunna ligga med någon första kvällen. Allt han säger är inbäddat i sockervadd.
Och han lyckas samtidigt vara lite farlig. En liten varningsklocka plingar. Man vet att man inte borde. Han kommer vara ett svin, en
Oliver de Paris när det begav sig. Tyvärr är det ju just det som är så spännande.

Och allt vi vet är att han till 100% bara vill juppsa.

Så, killen har definitivt raggat, ska han få ligga?

eller så skriver jag ingenting alls.

Jag har haft bloggabstinens i två dagar. För pappa konfiskerade mitt internet för två dagar sedan och under dessa två dagar har det ploppat upp roliga/intressanta/viktiga blogginlägg i mitt huvud. 
Men nu när jag fått tillbaka det vet jag inte riktigt vad jag ska skriva.
Det är inte så att jag inte har något att skriva om, jag har FÖR MYCKET att skriva om.

Som tex den underbara festen med alla små vänner. Med allt som hör till; snuskiga gästböcker, ukelelekonserter och gamla par som möter varandra + nya respektive, som btw nästan också varit ett par (på lågstadiet).

Eller så skulle jag kunna skriva om utgången efter, som efter mycket velande började på V-dala där vi blev underhållna av en mycket spektakulär spya över halva bardisken och åt gratis nachochips. Därefter drog vi oss till Norrlands. Visserligen tappade vi en del på vägen men vi fick istället nöjet att möta en gammal räv, vi kan kalla honom Läkarn. Vi som var kvar dansade som om det inte fanns någon morgondag, tills Lottas en gång så kloka uttalande (det är ju en dag imorgon också...) slog oss och vi insåg att det faktiskt var morgon och vi knatade hem. På Norrlands träffade jag förresten en grek som defenitivt skulle kunna fylla ett helt inlägg under kategorin som man raggar får man ligga, men det är en annan historia.

Eller så skulle jag kunna skriva om att jag kom hem lagom glad i hatten för 4 timmar sedan. Tyvärr är det mesta konfidentiellt men jag kan säga att om vi någon gång ska leka kurragömma på Snerikes har jag ett fett försprång. Och jag vet vilka rum det spökar i.