nu ni.

Har ni saknat...? Ni har saknat! FYLLEINLÄGG á la Cor.


Hej bloggen. Dags för en bikt. Oh ja, prälle skulle bli stolt.. Eller? Nej. Hmm. Äsch. Från början.
Hej bloggen. Vår ost är slut. Jag är hemskt ledsen om jag åt upp det sista i nån form av fyllefrosseri (MEN IDA HETSADE) Men allt som är gratis, eller redan betalt, är gott och kommer aldrig igen. Vi borde köpa en äcklig ost. Och sluta gå på billiga fester. Med generösa kompisar. Fuck it. släng mig till saudiarabien där alkohol är dyrare än heroin (av förklariga själa) så ska vi se att det löser sig.


Ett stort problem med att dricka alkohol är att man äter som en häst när man kommer hem. därför borde man sova borta oftare. sjukt bra grej. vi behöver inte äns liggas. bara bjud hem mig så jag slipper äta ost. För jag ger mig tydligen inte förän alla kanter är borta slut och finito. Jag tuggar på en nu.

Mår faktiskt lite illa. kanske borde byta rum. ååå. typiskt.


circle of life.

för att ingen ska misstolka föregående inlägg. Jag har en släkt. En jävla släkt. Men tyvärr (för dem) så träffas vi inte så ofta. Jag är ju nämligen extremt upptagen med mitt liv (typ alltså snerran)och de är extremt upptagna med att förlösa barn. Dessutom bor de ca 30-40 mil härifrån, och det är ju inget man cyklar över på en kvart.

Men tillbaka till att de ploppar ut små skrynkliga knyten här och var.

Jag har 12 kusiner. Min mamma har typ 40, för mormor hade 11 syskon, men det kan vi prata om nån annan gång. Jag har alltså 12 kusiner. Dessa12 har lyckats ploppa ur sig ca 16 yngel, 2 senaste rapporterades det om alldeles nyss (fast de va visst klara nån gång i slutet av februari). Och yngsta kussen att ploppa kids är bara 21!

Och snart börjar de där småglinen producera eget. En av dem tar studenten till somman, och både hon och lillsyrran har registrerat partnerskap (alltså... släkten har registrerat...) så länge till lär det ju inte dröja innan generationerna screw me over.

påsken, och andra familjära högtider som kräver att du har mostrar med tjocka kinder.

Åhåjaja. Här var det livat i holken.

Tänkte att just det där uttrycket holken passade så bra just nu, i påsktider. Påsken är ju en sån där högtid som kännetecknas av mycket fåglar, både döda, levande och ofödda, eventuellt någon återuppstådd också. Annat som frodas under påsken, förutom det där hemska underhudsfettet på din mage, är släktkalasen.

Plötsligt töms staden på folk. Dessa har istället flytt till alla dess platser och kalasar härligheter som lamm, kaviar och annat inälvsgross. Och det typiska med dessa kalas är att de firas med släkten.

Och släkten är förståss ett gäng tjocka personer i varierande ålder och med roliga dialekter som dricker sprit och bjuder på godis, särskilt farbror Arne, om han får titta lite under kjolen. Nej fy, det var inte alls den här vändningen jag ville att mitt lilla blogginlägg skulle ta.

Nej kontentan av holken är att folk flyr sin kos för att gosa med släktingar och få påskgodis och tänka på sin lyckliga barndom och jag tycker det är fint.

Jag har också varit på släktkalas. Hos mamma och pappa. Igår. 5 timmar. Det var jag, mamma och pappa. Och en mamma mia-film.

Och nej, jag är inte bitter. Och jag tycker barnen i bullerbyn verkar ha ett skittråkigt liv.