framförhållning.

Jag väntar på lite vänner. Vi ska festa till det. Alla ska ta med sig nått ätbart. Jag ska bjuda på marängswich(?)! överambitiöst?

Klockan 18.00 är det insläpp. Jag vet inte hur många som kommer, eller när, troligen snart. Jag har inte duschat. Jag vet inte vad jag ska ha på mig.Och mina nya mattor luktar mal.

Ååå framförhållning...


att bli äldre, och att gammal är... tja, döv.

Corro: - jag älskar att jag kan åka till jobbet i mjukisbyxor och utan smink!
Pappa: - i mysbyxor?
Corro: - mm, i mjukisbyxor.
Pappa: - eller?
Corro: - ja, det var ju det jag sa.
Pappa: - va?
Mamma skrattar till lite.
Pappa: jag hörde inte vad du sa?
Mamma: - jag sa inget, det var hon som sa något.
Pappa: - va?

Pappa fyller år idag. Grattis.

nattamat.

tjupp sa det, och så hade jag plötsligt ätit upp en halv burk pesto. Men hur liksom.

en Ärtas bekännelser.

Så slöt två Ärtor ett förbund. Klockan var sent efter midnatt slagen. Stjärnornas klara ljus skymtades genom dimman. Vittnen till förbundet var ett förälskat par, så yra av sin kärlek att fordon låg slängda rakt över cykelbanan. Ärtorna tog plats i gatukorsningens andra hörn. Blickar utbyttets. En bekräftande nickning. Så var det klart. Undertecknad ska följa sin fars fotspår. Vägen till framgång. Lycka. Karriär. Vovve, volvo och villa.

diagnostiserad.

idag har jag ordnat upp mitt liv lite grann. Underbar känsla. Kontroll. Mmmmmm.
Idag har jag fått en diagnos på min ibland gigantiska mage.
Jag är inte glutenintolerant, inte heller laktosinolerant. Jag kan äta fisk och ägg och katter precis hur mycket jag vill.
Nej mitt problem stavas tarmkatarr.

Tarmkatarr...



...

Tarmkatarr.

...

Vad kan man dra för nytta av det här?

att gå på rutin.

Först: vem vill ni helst vara?
Den glada spontana, alltid up for äventyr och totaltjävla orädd för allt vad konsekvenser heter
eller
den rutinmässiga som helst vill boka upp alla kommande aktiviteter minst en vecka i förväg, helst både utgång, hemgång, läggadags och uppstigning dagen efter?

Vi pratade rutiner idag, jag och min världsbästa och coolaste(?) kompis, som föresten lider av brist på förståelse för andra människors viljor och önskemål (oj det där lät hemskt men vi pratade om det och det var ju sant).
Vi pratade om att jag tycker om rutiner. Helst av allt skulle alla veckor se likadana ut.
Måltider, läggtider, träningar, jobb, utgångar, fikaraster och spontana(!) promenader - allt skulle helst av allt skrivas upp på något jättelikt schema på den tomma väggen i mitt sovrum (jag har faktiskt tänkt tanken). På så sätt skulle jag få en överblick på mitt liv, behålla kontrollen. Så skulle jag kunna trixa och pyssla med den där så att jag hann med allt jag ville görsa men också måste göra. Och jag skulle aldrig bli överraskad.
För det här borde jag väll inte skriva (med risk för att verka otacksam och aldrig mer bli överraskad), för jag TYCKER om överraskningar, jag älskar dem, och jag älskar att bli överraskad av mina älskade vänner - men det är så svårt för mig när mina planer ändras(oavsett om det är till det bättre). När jag kom hem i sommras möttes jag på stationen av ett knippe kära vänner som kramade om en stackars hemkomen vilsen vante och drog med mig till palermo där vi först hälsade på lilla e och sedan¨, tja resten är historia... Poängen är att hur glad jag än blev så kunde jag inte hjälpa att jag satt med frånvarande blickj och undrade hur fasiken hamnade jag här? För detta ingick minsan inte i planen, jag skulle ju åka hem och göra, just det, ingenting.

Nu hör det också till saken att jag i hela mitt liv smått gått och längtat tills man blir 35, har två ungar, volvo, villa, vovve osv. Med inplanerad fotbollsträning, tårtkalas och föräldrarmöten. Så fort jag nämner detta tittar folk alltid lite undrande på mig. Det är liksom inte helt okej att vara nitton år och kunna tänka sig ett liv efter 25 och inte vara livrädd för tanken.

Så jag undrar, kära KP, är det något fel på mig?

hembesök.

Är hemma hos fröken Ångest. Här har det bjudits på mackor, tamponger och frustration. Lite panik på det. Åh en sån god macka.
Dagens tillstånd är ett bommulsfyllt huvud och en rinnande näsa, därav ingen utgång igår. Igår var faktiskt ännu värre, men Anna kom förbi med en apelsin och det gjorde saken SÅ mycket bättre.
Dagens tillstånd här i huset är annars opepphet. Och aggressioner mot en otcksam jävel som inte äns har vett att tacka. Ni förstår ju att det rycker ur näsborrarna hos fröken Ångest här.
Jisses.

frusen rumpa.

Jo jag sitter fortfarande här. På golvet. Enda skillnaden är att min rumpa har domnat bort av köld. Ska krypa ner i min säng med en kopp te och jag tänker INTE BORSTA TÄNDERNA.

ett grönsakserotiskt tillkännagivande.

Jag sitter på golvet i mitt kök, eftersom jag bestämt mig för att inte sitta vid datorn ikväll och således förbjudit mig själv att ställa datorn på bordet, erftersom jag således sätter mig där och således(!) blir fast för resten av kvällen. Detta får inte ske, därför sitter jag nu på golvet. Här är det lite kallt så chansen är något större att jag att jag kravlar mig iväg till min säng. Fast förmodligen är det kallt där också eftersom jag vareviga dag måste vädra ut grannens vidriga röklut som sprider sig genom ventilen. Jag vågar inte gå och klaga, men en vacker dag när jag rullar hemmåt en tidig *valfri veckodags*morgon ska jag minsan spy lite galla genom brevlådan (bokstavligt talat).

I alla fall...
Satt och knåpade på nått roligt att skriva och tuggade på en morot för att få i mig lite vitaminer, för att kurera en kommande förkylning. Kommer på att jag ska ta lite söta bilder på mig själv, i min söta mössa, tuggandes lite oskyldigt på en morot. Idén resulterade i en rad smått pinsamma grönsakspornografiska bilder.


Så... Blir det pinsam stämning om jag lägger upp dom här och mina framtida arbetsgivare sedan googlar mig och hittar dem? Bäst att låta bli...


kategorisera.

Ny kategori på kategoristjärnhimlen!
Kategorin som man raggar får man ligga.
För första inlägget i denna kategorin tänkte jag låta
denna lilla dam stå fär.
Läs och lär folks!

Utkast: vem är ...

vem är vaken? Jag uppenbarligen. Äsch då. Småpotatis.
Är hemma hos mamma och pappa. Det bjuds på mat (inte nu förståss, men tidigare under kvällen). Eftersom vårt döda plommonträd har avlat frukt i år så har pappa fått dille på plommonkompotter. Här har syltats och sockrats och frysits ned. Och dessutom har han hällt en flaska vin över en del och påstår sig tillrett en dellikatess och ser sjukt stolt ut.
Och minsann var det gott. Så nu sitter jag här med en sked, en yttepittebit glass (för att döjla mina intentioner att bli - just det - lite lagom kalas på en söndag) och sörplar för fullt.

...



Erkänn att ni längtar...

och på den tredje dagen återuppstod han.

men på den sjunde dagen vilade han.

Idag är det söndag.
Nedräkningen har börjat. Björnen har vaknat. Men framförallt har min förgyllda gratis-unt-i-två-veckor-tid tagit slut.
What to do?

Fylld av russin och vuxen-måstegörasångest har jag nu full energi att ta tag i något som en blogg. Stod mellan det och ett husdjur.
Ämnen som ska disskuteras innom en snar framtid:
 - Dammråttors fantastiska förmåga till förökning.
 - diskens dito.
 - sexuell frustration och ... (verkligen alltså punktpunktpunkt)
 - klassiska ämnet tid och
 - som man raggar får man ligga.

Eller så skiter jag i det och skriver va fan jag vill.


Comming soon...