påsken, och andra familjära högtider som kräver att du har mostrar med tjocka kinder.
Åhåjaja. Här var det livat i holken.
Tänkte att just det där uttrycket holken passade så bra just nu, i påsktider. Påsken är ju en sån där högtid som kännetecknas av mycket fåglar, både döda, levande och ofödda, eventuellt någon återuppstådd också. Annat som frodas under påsken, förutom det där hemska underhudsfettet på din mage, är släktkalasen.
Plötsligt töms staden på folk. Dessa har istället flytt till alla dess platser och kalasar härligheter som lamm, kaviar och annat inälvsgross. Och det typiska med dessa kalas är att de firas med släkten.
Och släkten är förståss ett gäng tjocka personer i varierande ålder och med roliga dialekter som dricker sprit och bjuder på godis, särskilt farbror Arne, om han får titta lite under kjolen. Nej fy, det var inte alls den här vändningen jag ville att mitt lilla blogginlägg skulle ta.
Nej kontentan av holken är att folk flyr sin kos för att gosa med släktingar och få påskgodis och tänka på sin lyckliga barndom och jag tycker det är fint.
Jag har också varit på släktkalas. Hos mamma och pappa. Igår. 5 timmar. Det var jag, mamma och pappa. Och en mamma mia-film.
Och nej, jag är inte bitter. Och jag tycker barnen i bullerbyn verkar ha ett skittråkigt liv.