den som gapar efter mycket.
...will get some!
Om ni läst mitt tidigare inlägg, analyserat och begrundat inehållet, tagigt det till er och dragit lärdom av det, så bör inte följande mening komma som någon slags överraskning.
Jag har funnit vägen till fullkomlighet.
Eller nått. Jag har i alla fall funnit TWITTER. Och twitter är, för den oinvigde, en sida, likt facebook, som bara, endast och enkom koncentrerar sig på statusuppdateringar. Jag har tidigare hört talas om twitter, som van resenär i bloggsfären är det svårt att missa. Men det var inte förän i går som jag faktiskt tog steget och kollade upp vad det var. Det ska erkännas att jag blev lite skakig och hjärtat slog ett par extra slag när jag insåg vad jag funnit.
Det ska också erkännas att jag INTE har signat up än. Detta av tre anledningar.
Ingen av mina vänner har, så vitt jag vet (motbevisa gärna - vi kommer ha såååå mycket kul) har twitter. Jag kommer tvingas bli vän med massa sjutonåringar från sthlm, och vad de gör skiter jag fulla fan i (nä).
Vem ÄR egentligen intresserad av att hålla koll på sina vänner 24/7 (jag) (och läskiga stalkers), och bryr sig folk faktiskt om att jag läser en tidning eller pillar navelludd (jodå). Det här med att hela tiden få smått onödig information, kan det inte bli ALLDELES för mycket av det goda (kan man få twitteruppdateringar till mobilen)?
Man måste (och det här är definitiv den största anledningen till att jag inte öppnat twitterporten helt) skaffa sig ett sånt där förbannat löjligt smeknamn. Jag hatar smeknamn. Det slutar alltid med nått krystat sara84blond eller totalt intetsägande om personen á la lillhoppsan. Typ. Och jag hatar det. Och jag vet att när jag väl kommit på ett skitbra namn så kommer det vara upptaget och så kommer jag få hybris och döpa mig till just nått sånt där fult. (så kom gärna på något kul och flirtigt men ändå moget och seriöst, fast med en tuch av sarkasm, namn så slipper vi hela pinsamheten)
Alltså. Egentligen är ju hela det här inlägget en uppmaning till er att signa, för jag vet ju att jag kommer göra det. Och det kommer bli bättre än facebook. Och min första status ska vara Caroline alternativt fjantigt nickname är allsmäktig. För att sätta sig lite i respekt liksom.
Om ni läst mitt tidigare inlägg, analyserat och begrundat inehållet, tagigt det till er och dragit lärdom av det, så bör inte följande mening komma som någon slags överraskning.
Jag har funnit vägen till fullkomlighet.
Eller nått. Jag har i alla fall funnit TWITTER. Och twitter är, för den oinvigde, en sida, likt facebook, som bara, endast och enkom koncentrerar sig på statusuppdateringar. Jag har tidigare hört talas om twitter, som van resenär i bloggsfären är det svårt att missa. Men det var inte förän i går som jag faktiskt tog steget och kollade upp vad det var. Det ska erkännas att jag blev lite skakig och hjärtat slog ett par extra slag när jag insåg vad jag funnit.
Det ska också erkännas att jag INTE har signat up än. Detta av tre anledningar.
Ingen av mina vänner har, så vitt jag vet (motbevisa gärna - vi kommer ha såååå mycket kul) har twitter. Jag kommer tvingas bli vän med massa sjutonåringar från sthlm, och vad de gör skiter jag fulla fan i (nä).
Vem ÄR egentligen intresserad av att hålla koll på sina vänner 24/7 (jag) (och läskiga stalkers), och bryr sig folk faktiskt om att jag läser en tidning eller pillar navelludd (jodå). Det här med att hela tiden få smått onödig information, kan det inte bli ALLDELES för mycket av det goda (kan man få twitteruppdateringar till mobilen)?
Man måste (och det här är definitiv den största anledningen till att jag inte öppnat twitterporten helt) skaffa sig ett sånt där förbannat löjligt smeknamn. Jag hatar smeknamn. Det slutar alltid med nått krystat sara84blond eller totalt intetsägande om personen á la lillhoppsan. Typ. Och jag hatar det. Och jag vet att när jag väl kommit på ett skitbra namn så kommer det vara upptaget och så kommer jag få hybris och döpa mig till just nått sånt där fult. (så kom gärna på något kul och flirtigt men ändå moget och seriöst, fast med en tuch av sarkasm, namn så slipper vi hela pinsamheten)
Alltså. Egentligen är ju hela det här inlägget en uppmaning till er att signa, för jag vet ju att jag kommer göra det. Och det kommer bli bättre än facebook. Och min första status ska vara Caroline alternativt fjantigt nickname är allsmäktig. För att sätta sig lite i respekt liksom.
Kommentarer
Postat av: D
shit wall of text... första gången jag inte orkade läsa hela inlägget ;)
Det fanns en anledning till att jag inte nämnde twitter när du sade att du var helt insnöad på facebookstatusar när vi träffades i veckan :P
Trackback